21/08/2026
Vad säger det om vår tid när allt fler nervsystem inte längre klarar av normen?
Med min bakgrund som lärare har jag sett klassrummets utmaningar inifrån, och i mitt arbete idag som terapeut med ett holistiskt synsätt möter jag dagligen människor vars nervsystem gått i baklås.
Om det är något mitt arbete har uppmärksammat mig på, så är det att gynnsamma miljöer gör underverk, och medicinering med fingertoppskänsla kan vara helt livsavgörande för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Samtidigt ställs den större frågan på sin spets just nu.
I Storbritannien väcker en ny dokumentär stor debatt när psykiatrer frågar om den explosionsartade ökningen av ADHD i grunden är ett medicinskt fel på individen – eller en manifestation av ett ohållbart samhälle.
Här hemma berör SVT-satsningen Alla mina bokstäver med Carina Bergfelt exakt samma smärtpunkt: hur skolan och vardagen blivit miljöer där allt fler kämpar, och där en diagnos ofta blir den enda "nyckeln" för att få rätt till resurser.
Utifrån ett humanistiskt och fysiologiskt perspektiv hamnar vi fel när detta blir en förenklad kamp för eller emot diagnoser. Vi behöver våga hålla två tankar samtidigt:
• Lidandet är på riktigt: För väldigt många är svårigheterna med fokus, rastlöshet och utmattning högst verkliga. Diagnosen ger en efterlängtad förståelse, ett språk och en trygghet.
• Miljön är överbelastad: Vi behöver också se kontexten runt omkring. När vi skapar ett samhälle präglat av konstant intrycksflöde, högt tempo, mätbarhet och minskat utrymme för återhämtning – är det då märkligt att allt fler nervsystem slår bakut?
Vi har hamnat i en struktur där mänskliga variationer måste patologiseras för att vi ska få rätt till en hållbar miljö.
Frågan vi behöver ställa oss är inte bara hur vi stöttar individen med bokstäver och diagnoser, utan hur vi skapar skolor, arbetsplatser och livsmiljöer där mer än en sorts människa får plats utan att gå sönder.
😌 Hur tänker du? Kan vi möta individens behov här och nu, och samtidigt börja skruva på den miljö som dränerar oss från början?
Frkn Falkman - Utbybergen, hösten 2020