28/03/2020
Hej! I en tid som den här är det för många svårt att inte uppleva stress och en känsla av oro. Allt det du redan vet färgar och filtrerar hur du hanterar alla känslor och tankar som händer inom dig. Det där som kallas bias, våra erfarenheter, både medvetna och omedvetna sådana. Vi filtrerar inte bara det som vi gillar eller inte gillar utan det som vi lärt oss vara och inte vara. Det där med vilka vi är sker till en stor del omedvetet och i tider som dessa, kanske särskilt om du valt att vara mer hemma med andra rutiner än innan och med färre sociala kontakter (som även de färgar dina tankar, känslor och i sin tur beteenden) påverkar vad vi anser viktigt och mindre viktigt. Jag tror också med en gnutta vetenskapligt stöd att detta också är en färskvara, det som är viktigt eller mindre viktigt är något som vi behöver påminna oss om ofta även efter sjukdomens framfart inte påverkar oss psykologiskt eller fysiskt. Acceptans är en nyckel till våra bias, en nyckel som ibland gör ont att vrida om då vi trott vi gjort och levt på det sätt vi skulle eller ville men det kanske inte var viktigt i dina ögon utan andras ögon. Helt omedvetet.
I alla tider har människan använt sig av historier och sagor för att förklara komplexitet. Av en händelse fann jag en sådan som fick mig att fundera på vad det är som är accepterat, bestämt och normalt. Här är den.
Maskrosornas problem heter den
"A man who took great pride in his lawn found himself with a large crop of dandelions. He tried every method he knew to get rid of them. Still they plagued him.
Finally he wrote to the Department of Agriculture. He enumerated all the things he had tried and closed his letter with the question:
"What shall I do now?"
In due course, the reply came:
"We suggest you learn to love them."
författare okänd.
Ta hand om dig!
