Ardin Beroendeterapeut

Ardin Beroendeterapeut Kontaktinformation, kartor och vägbeskrivningar, kontaktformulär, öppettider, tjänster, betyg, foton, videor och meddelanden från Ardin Beroendeterapeut, Beroendebehandling, Karlskrona.

Beroendeterapeut med evidensbaserat och individanpassat arbetssätt.
- Arbetar med MI och KBT för att stödja beteendeförändring, återfallsprevention och långsiktig stabilitet hos individer och i organisationer.

Kvällskontoret är öppet...En alkoholfri caipirinha i glaset.En Davidoff som sällskap.Och återfallsprevention på skärmen....
13/08/2026

Kvällskontoret är öppet...

En alkoholfri caipirinha i glaset.
En Davidoff som sällskap.
Och återfallsprevention på skärmen.

Man får ändå säga att arbetsmiljön håller helt okej nivå. 😉🌅

Ketamin är inte den verkliga berättelsenVi lever i en tid där vi aldrig varit mer uppkopplade – och samtidigt haft allt ...
06/08/2026

Ketamin är inte den verkliga berättelsen

Vi lever i en tid där vi aldrig varit mer uppkopplade – och samtidigt haft allt svårare att vara ensamma med våra egna tankar.

När stress, ångest, ensamhet eller känslan av att inte räcka till blir för stark söker vi lindring.

För vissa blir det alkohol.
För andra spel, arbete, träning, sociala medier, shopping eller pornografi.
För en del blir det droger – däribland ketamin.

Uttrycken ser olika ut. Mekanismen är ofta densamma:

Vi försöker dämpa något som gör ont, fylla ett tomrum eller slippa känna en stund.

Ketamin kan skapa ett tillfälligt avstånd till tankar, känslor och verklighet. Men lättnaden är kortvarig, och vid frekvent användning ökar risken för beroende, kognitiv påverkan och allvarliga skador på urinblåsan.

Samtidigt måste vi skilja på medicinsk behandling under noggrann övervakning och rekreationellt bruk.

Som beroendeterapeut ser jag gång på gång att alkoholen, spelandet eller drogen sällan är själva grundproblemet.

De är ofta symtom på något annat:

Trauma.
Sorg.
Ensamhet.
Ångest.
Låg självkänsla.
En känsla av att inte räcka till.

Verklig återhämtning handlar därför inte bara om att sluta.

Den handlar om att förstå varför flykten blev nödvändig från början.

Den viktigaste frågan är kanske inte varför människor använder ketamin – utan varför så många känner att de behöver fly från sig själva.

Människan först – resultatet kommer av det.

Ketamin är inte den verkliga berättelsenVi lever i en tid där vi aldrig varit mer uppkopplade – och samtidigt aldrig haf...
06/08/2026

Ketamin är inte den verkliga berättelsen

Vi lever i en tid där vi aldrig varit mer uppkopplade – och samtidigt aldrig haft svårare att vara ensamma med våra egna tankar.

Vi jämför våra liv med andras höjdpunkter. Vi matas dagligen med bilder av framgång, perfekta kroppar, lycka och ständig prestation. När verkligheten inte lever upp till det vi ser på skärmen är det lätt att känna sig otillräcklig.

För många blir stress, ångest och ensamhet en del av vardagen.

Och när smärtan blir tillräckligt stor börjar människan göra det människan alltid har gjort.

Vi söker lindring.

För vissa blir det alkohol.

För andra spel om pengar.

För andra arbete eller träning.

För andra sociala medier, shopping eller pornografi.

Och för en del blir det droger – däribland kokain eller ketamin.

Uttrycken ser olika ut. Mekanismen är ofta densamma. Vi försöker dämpa något som gör ont, fylla ett tomrum eller slippa vara i våra egna tankar för en stund.

Ketamin har på senare år fått allt större uppmärksamhet. Dels inom sjukvården, där det under kontrollerade former kan hjälpa vissa patienter med svår behandlingsresistent depression. Dels på den illegala drogmarknaden, där det används av människor som söker något helt annat.

När man läser berättelser från personer som använder ketamin återkommer samma beskrivningar gång på gång.

"Jag ville bara att det skulle bli tyst."

"Jag orkade inte känna."

"Jag ville slippa vara i mitt eget huvud en stund."

Det handlar sällan om att jaga eufori.

Det handlar om att fly.

Ketamin kan ge en tillfällig känsla av avstånd till tankar, känslor och verklighet. Just därför kan det upplevas som en lättnad för den som bär på psykisk smärta.

Men lättnaden är tillfällig.

Om drogen blir det främsta sättet att hantera livet riskerar den att utvecklas från en flykt till ett beroende. Samtidigt vet vi att frekvent användning kan ge allvarliga konsekvenser, bland annat påverkan på minne och kognition, beroendeutveckling och i vissa fall svåra skador på urinblåsan.

Samtidigt är det viktigt att skilja på medicinsk behandling och rekreationellt bruk. Ketamin har en viktig plats inom modern psykiatri när det används under noggrann medicinsk övervakning. Det är något helt annat än att använda substansen för att fly från sitt mående.

Som beroendeterapeut har jag lärt mig en sak som återkommer gång på gång.

- Alkoholen är sällan grundproblemet.

- Spelandet är sällan grundproblemet.

- Pornografin är sällan grundproblemet.

- Kokainet är sällan grundproblemet.

- Ketaminet är sällan grundproblemet.

De är ofta symtom på något annat.

Ett trauma. En sorg. En ensamhet. En ångest. En låg självkänsla.

En känsla av att inte räcka till.

Eller en tillvaro där flykten blivit lättare än närvaron.

Därför handlar verklig återhämtning inte bara om att sluta använda en substans eller bryta ett beteende.

Den handlar om att förstå varför det blev nödvändigt från början.

Den viktigaste frågan är kanske inte varför människor använder ketamin.

Den viktigaste frågan är varför så många människor känner att de behöver fly från sig själva.

Vi behöver naturligtvis prata om drogernas risker.

Men vi behöver också våga prata om det som gör att människor inte längre vill vara kvar i verkligheten.

För när vi bara behandlar symtomet riskerar vi att missa orsaken.

Och när vi hjälper människan bakom beroendet, då har återhämtningen redan börjat.

Människan först – resultatet kommer av det.

Självinsikt är en märklig egenskap.De flesta av oss tror nog att vi har ganska mycket av den. Ändå är det ofta betydligt...
29/07/2026

Självinsikt är en märklig egenskap.

De flesta av oss tror nog att vi har ganska mycket av den. Ändå är det ofta betydligt lättare att se andra människors ego, försvar och beteendemönster än våra egna.

Vi ser den självupptagna vännen, den defensiva partnern, föräldern som aldrig kan se sitt barns del i ett problem eller människan som återkommer till samma konflikter år efter år men där problemet alltid tycks ligga någon annanstans.

Men hur ofta ställer vi samma frågor till oss själva?

Vad är det hos mig som andra ser, men som jag själv inte ser?

Hur reagerar jag när någon säger något om mig som inte stämmer med min egen självbild?

Det är kanske där självinsikt börjar på riktigt.

Introspektion är inte automatiskt självinsikt. Man kan tänka mycket på sig själv och ändå vara helt upptagen av sitt eget perspektiv.

Självinsikt kräver något mer: att kunna ta ett steg tillbaka från egot och försöka se situationen från den andres håll.

Att kunna skilja mellan:
”Jag hade inte för avsikt att såra dig”
och
”Mitt beteende sårade dig.”

Egot är skickligt. Det rationaliserar, förklarar, skyller ifrån sig och pekar på den andres brister. Allt för att slippa tanken:

”Tänk om det faktiskt finns något här som jag behöver förändra?”

Och det är här våra blinda fläckar blir så intressanta.

En blind fläck är per definition något jag själv inte ser. Därför behöver vi ibland människor omkring oss som vågar spegla oss.

Jag har själv sagt till en god vän att om han ser något hos mig som jag själv verkar blind för, så hoppas jag att han säger det.

För självinsikt är inte något man bara har. Det är något man behöver träna på.

Att stanna upp innan man försvarar sig.
Att reflektera över sin egen del.
Att försöka se situationen ur någon annans perspektiv.
Att skapa lite mer distans till egot.

Inte perfekt. Inte helt objektivt.

Men lite klarare än igår.

Kanske är den viktigaste frågan därför inte:
”Har jag god självinsikt?”

Utan:

”Vad är det hos mig själv som jag ännu inte ser?”

För den dagen vi är helt övertygade om att vi inte längre har några blinda fläckar, är sannolikheten ganska stor att vi just har hittat en ny...

I takt med att jag möter fler människor – både privat och i arbetslivet – blir jag allt mer övertygad om en sak.Människa...
25/07/2026

I takt med att jag möter fler människor – både privat och i arbetslivet – blir jag allt mer övertygad om en sak.

Människan är alltid den viktigaste resursen.

Ändå är det ofta resultatet vi pratar om först.

Omsättning.
Produktivitet.
Mål.
Nyckeltal.

Men bakom varje prestation finns en människa.

En människa som kanske sover dåligt.
Som bär på stress.
Som kämpar med oro.
Som fastnat i ett beteende som blivit ett sätt att hantera livet.

Det behöver inte handla om alkohol eller droger. Det kan lika gärna vara arbete, träning, spel, sociala medier eller andra beteenden som från början gav energi men med tiden började ta mer än de gav.

Vi människor fungerar så.

När vi inte mår bra försöker vi ofta lösa det på de sätt vi kan.

Därför tror jag inte på att döma människor. Jag tror på att förstå dem.

När vi blir nyfikna i stället för dömande händer något. Vi börjar se människan bakom beteendet. Och först då kan verklig förändring ta fart.

Samma sak gäller i arbetslivet.

Organisationer som investerar i människors hälsa, trygghet och motivation bygger inte bara bättre arbetsplatser. De bygger också starkare team, klokare ledarskap och bättre resultat.

För hållbara resultat skapas av hållbara människor.

Det är den filosofi jag vill arbeta efter. Det är också den typ av organisationer jag vill samarbeta med.

Människan först. Resultatet kommer av det.

Markus Ardin

HållbaraOrganisation

Låt inte din historia definiera dig eller sätta dig i bojor, din ärlighet och öppenhet hjälper både dig och kan även räd...
12/06/2026

Låt inte din historia definiera dig eller sätta dig i bojor, din ärlighet och öppenhet hjälper både dig och kan även rädda andra från lidande.
Trevlig helg 🪷

Svalan fascinerar mig...Kanske för att den varje år flyger tusentals kilometer och ändå hittar hem.Vi människor är nog i...
09/06/2026

Svalan fascinerar mig...

Kanske för att den varje år flyger tusentals kilometer och ändå hittar hem.

Vi människor är nog inte så olika.

Ibland tappar vi riktningen.
Ibland går vi vilse.
Ibland blir vägen längre än vi tänkt.

Men det finns något hoppfullt i att hitta tillbaka.

Till sig själv.
Till livet.
Till det som verkligen betyder något.

Det finns något väldigt fint i detta, precis som svalan, vilken otroligt graciös och vacker fågel.

Jag njuter och ler varje gång jag ser en. 💜

God morgon ☀️🇸🇪Dagens tanke…Låt inte din historia kasta skugga över ditt nu.Du är inte din historia. Du kan lära av den ...
06/06/2026

God morgon ☀️🇸🇪

Dagens tanke…

Låt inte din historia kasta skugga över ditt nu.

Du är inte din historia. Du kan lära av den och förstå den för att förändras, utvecklas och finna förståelse och kärlek till dig själv och dina medmänniskor.

Att förlåta är viktigt. Det kan vara lätt att förlåta andra, men kan du förlåta dig själv?

När du använder din historia och dina erfarenheter till förändring utvecklas du som människa. Du finner ny kärlek till dig själv och slutar döma andra, men också dig själv.

Nu är dagen här. Sommaren är här. Och idag är det Sveriges nationaldag. 🇸🇪

Jag önskar dig en fin dag och mycket kärlek.

Störst av allt är kärleken. 💜

Kram

Förändring tar tid. Men tiden kan också börja arbeta för dig.Jag trodde länge att vissa saker alltid skulle vara kopplad...
25/05/2026

Förändring tar tid. Men tiden kan också börja arbeta för dig.
Jag trodde länge att vissa saker alltid skulle vara kopplade till alkohol.
Resor.
Semester.
God mat.
Vinområden.
Avkoppling.

Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle kunna återvända till ett av mina favoritområden i Italien och genuint njuta utan att känna ett behov av att dricka vin.

Och om jag ska vara ärlig hade jag nog inte kunnat det första året. Kanske inte det andra heller.

Men nu, efter tre och ett halvt år, är något annorlunda.

Jag kan cykla genom vingårdarna, vandra i bergen, äta fantastisk mat, skratta, vara närvarande och känna tacksamhet utan att känna motstånd, kamp eller längtan.

Det är en märklig och fin känsla att inse:
Jag känner inte längre behovet av att fly från något.
Och jag behöver inte längre alkohol för att förstärka livet.

Men inget av detta har kommit gratis.

Jag har behövt arbeta aktivt över tid.
- Förstå beroendets neurobiologi.
- Skapa nya beteenden.
- Bygga nya strategier.
- Träna.
- Meditera.
- Förändra rutiner.
- Stå kvar i obehag.
- Repetera nya mönster om och om igen.

Det är kanske det viktigaste jag lärt mig om beteendeförändring:
Tid i sig förändrar ingenting.

Men om man arbetar i tiden, konsekvent, ärligt och långsiktigt, då kan tiden till slt börja arbeta för dig istället.

Och en dag märker man att det som tidigare kändes som kamp har blivit något naturligt. Det är jag väldigt tacksam för.

Och ja… efter flera timmars vandring blev det också ett iskallt dopp i Lago Sottano della Sella.
4 grader. Helt fantastiskt. 📍 Lago Sottano della Sella, Italien

För ca 2 månader sedan fick jag beskedet: elakartad/aggressiv prostatacancer.49 år gammal.Det är märkligt hur livet fung...
23/05/2026

För ca 2 månader sedan fick jag beskedet: elakartad/aggressiv prostatacancer.
49 år gammal.

Det är märkligt hur livet fungerar ibland.
I 15 år har jag kört Movember, pratat om mäns hälsa, psykisk ohälsa och vikten av att våga söka hjälp.
Och det 15:e året var det jag själv som fick beskedet.

Många av oss känner någon som drabbats av cancer.
Men ofta är det någon äldre. Någons pappa. Någons farfar. Någon “senare i livet”.

Inte sig själv.
Inte mitt i livet.

Och det märkliga är att när beskedet väl kommer känns det också som att det inte riktigt finns någon att prata med om det som faktiskt skrämmer på riktigt.

För sanningen är att jag inte är rädd för döden.

Det jag är rädd för är något annat.

Impotens.
Inkontinens.
Att förlora delar av sig själv som man tagit för givna hela livet.
Biverkningarna. Förändringarna. Identiteten. Närheten. Manligheten. Livskvaliteten.

Det pratas alldeles för lite om den delen.

Vi män är ofta väldigt bra på att bära allt själva tills kroppen en dag säger stopp.
Vi pratar för lite om psykisk ohälsa. Stress. Rädsla. Kroppen. Ensamhet. Prostatacancer.

Och samtidigt, mitt i allt detta, har jag också blivit påmind om hur mycket som fortfarande är vackert i livet.

Människor. Naturen. Samtal. Skratt. Närvaro. Kärlek. Ett iskallt dopp i en bergssjö. Att känna hjärtat slå hårt efter en lång vandring och bara tänka:

Fan vad fint det faktiskt är att leva.

Jag älskar min familj och mina vänner.
Och jag känner en enorm tacksamhet för människorna runt omkring mig.

Och jag kommer fixa detta.
Det vet jag. 💪🏽

Men kanske behöver vi män börja prata lite mer ärligt med varandra innan livet tvingar oss till det.

Och jag skriver inte detta för sympati.
Snarare tvärtom.

Jag hoppas att det kan bidra till lite mer öppenhet kring prostatacancer, mäns hälsa och de saker många av oss bär på i tystnad.

Igår på min vandring kom tankarna än en gång, när livet ger oss fina stunder, njut, var närvarande. Och när livet ger oss motstånd och lidande, håll ut, kämpa, vi lär oss något av det.

💜 Movember år 15.
Och nu börjar en annan typ av kamp.

This too shall pass 🪷

Adress

Karlskrona

Telefon

+46730343820

Webbplats

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Ardin Beroendeterapeut postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Kontakta Praktiken

Skicka ett meddelande till Ardin Beroendeterapeut:

Genvägar

Dela

Typ