19/08/2026
Det hela började en mörk septemberkväll på en åker i Arbrå, strax norr om Bollnäs, en ung herre som ville hålla handen och kanske pussas lite med en ung dam.
Året var 1996 och vi gick på naturbruksgymnasiet, Nytorp Britta och jag. Vi har sedan dess gjort en helt underba resa, som förhoppningsvis kommer att fortsätta många år framöver.
Vi har varit tillsammans i 30 år och gifta i över 20 år.
Fyra helt underbara barn har det blivit också, två av dem är redan utflugna. Det är genom barnen man märker hur gammal man själv är... hua...
Vi bor på släktgården Hans-Nils i byn Granbo, några kilometer norr om Kilafors, Hälsingland.
Vi är en lite småtokig och spontan familj som älskar naturen med fiske, vandringar, jakt, plocka bär...ja listan blir lång...
Jag, Per arbetar som fastighets och kyrkogårdschef i Bollnäs pastorat och Britta arbetar som fritidsassistent/personlig assistent, Bollnäs kommun.
För kanske 7-8 år sedan fick jag och Britta upp ögonen för vandring, vi har tillsammans med ett annat par, gjort många turer med kängor och ryggsäck.
Vandring, ett underbart sätt att ladda batterierna, där man kommer bort från vardagens alla bestyr med jobb, föräldramöten och dammsugning. Det blir en nollställning, det enda som gäller är att sätta den ena foten framför den andra, lyssna på fåglarna och ta ett djupt andetag och känna lukten av skog, skvattram och nyslaget hö.
Hur vi kom på idén med Ultragången, jag satt och kollade Facebook i november ifjol och frågade Britta och hennes syster Jessica om de är med på en grym utmaning. Jessica var nog snabbast på bollen och sa ja, innan hon riktigt visste vad hon tackat ja till. Ju mer vi alla pratade om utmaningen, så blev det bara mer och mer ja, ja JA!
Det går inte en dag här hemma som det inte pratas om Ultragången, det ska bli jättekul.
Frågorna är många, skosort? klarar vi av utmaningen? vilket skavsårsplåster är bäst?
Vi har enats om att tillsammans ska vi göra denna häftiga resa och klarar vi av det så är vi övertygade om att vi kommer att växa som människor.
I Brittas och min ryggsäck är det ju framförallt vatten, godis och naturligtvis toapapper.
Tack för oss, NU KÖR VI!