15/10/2026
❤️ Lever jag som jag lär – eller är jag bara väldigt bra på att rättfärdiga mina egna val?
Jag har funderat en del på det här med självinsikt, hälsa, balans och personlig utveckling.
Hur lätt är det inte att fokusera på allt det jag faktiskt gör bra? Vilket i sig är bra!
Jag kanske äter hälsosamt, tränar, tänker på återhämtning och har ganska god kunskap om vad som får både kropp och själ att må bra.
Men samtidigt finns det andra delar av livet där jag är betydligt bättre på att hitta förklaringar än att faktiskt förändra något.
Ett glas vin till maten, en liten cigg någon gång, lite för mycket godis, för lite sömn eller en kalender som ständigt är överfull.
Och visst har jag mina argument! 😉
Ett glas rött vin sägs ju vara nyttigt för hjärtat!
(Även om forskningen idag inte riktigt ger stöd för det.) 🫣 Eller någon annan spännande förklaring på något jag gör men inte ”borde”.
Jag äter ju så nyttigt annars.
Det är ju bara ibland.
Jag tränar ju faktiskt.
Man måste väl få njuta av livet också?
Och självklart ska vi njuta av livet! ❤️
Men jag funderar på hur lätt det är att plocka fram just de argument som passar mig bäst, samtidigt som jag blundar lite för det jag egentligen redan vet.
Hur lätt är det inte att se vad andra borde förändra, medan jag själv försvarar mina egna ”små undantag”?
Det handlar inte om att leva perfekt. Det handlar om att vara ärlig mot mig själv.
För det är en sak att ha kunskap och insikter. En helt annan att faktiskt omsätta dem i handling.
Och det är här begreppet kongruens blir så intressant. (Se tidigare inlägg)
Att det jag säger, det jag värdesätter och det jag faktiskt gör får hänga ihop.
Inte alltid. Inte perfekt. Men med en vilja att åtminstone se mina egna motsägelser utan att genast behöva försvara eller rättfärdiga dem.
För kanske är personlig utveckling inte främst att samla på sig fler insikter.
Kanske handlar det lika mycket om att sluta förhandla med de insikter jag redan har. ❤️
Så dagens lilla reflektion till mig själv blir:
Vad i mitt liv fortsätter jag att rättfärdiga, trots att jag med handen på hjärtat vet att jag skulle må bättre av att göra annorlunda? (Kropp, själ, ande)
Är jag lika villig att granska mina egna val som jag är att ha synpunkter på andras?
Eller är det kanske så att jag ibland behöver se andras brister som större än mina egna, för att lättare kunna rättfärdiga det jag själv gör?
För visst är det bekvämt att tänka att ”det jag gör är ju inte lika illa som det du gör”?
Men blir mina egna val verkligen bättre bara för att någon annans är sämre?
Eller är det helt enkelt lättare att lägga energi på det andra borde förändra än att faktiskt ta tag i det jag själv redan vet?
Kanske är det just där den verkliga självinsikten börjar. När jag slutar jämföra mina brister med andras och i stället börjar ta ansvar för mina egna. ❤️
För någon annans bjälke gör inte min egen flisa mindre….. eller hur det nu va 😉…..
”Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga?”