Balezzia

21/10/2026

Jag har varit på Andningsmuseet i Stockholm 🌬️

Det ligger vid Hötorget och heter Andetag. Du går in i ett tyst rum med textilkonst av optiska fibrer som lyser inifrån. Ljuset skiftar långsamt, i takt med en andningsrytm, och musiken är skriven just för rummet. I det sista rummet kan du lägga dig ner och bara vara där, i din egen takt.

Det som slog mig är hur enkelt det är. Inget att prestera, inget att förstå. Ett rum som andas och en kropp som får följa med om den vill.

Det är precis så jag tänker kring andning i mitt arbete. Andningen är det enda i kroppen som både går av sig själv och som du kan styra själv. Hjärtat kan du inte be att slå långsammare. Men andetaget kan du lägga märke till och då svarar nervsystemet.

Kroppen håller andan när den är på vakt, andas ytligt när den är trött och sucker när den äntligen får släppa. Andningen berättar hur det är med dig innan du själv hunnit sätta ord på det.

Hos mig möter du andningen på två sätt. I breathwork, med andning, rörelse och ljud. Och i behandlingen, där jag ofta ser att en kropp som äntligen känner sig trygg tar ett djupare andetag av sig själv.

Hur andas du just nu? Mitt i texten, utan att ändra något. Bara uppmärksamma 💜

19/10/2026

Finns några lediga tider under veckan i Alfta. Välkommen 💚

Ny adress Långgatan 59, Alfta? Välkommen till Balezzia ? Här möts din kropps inneboende visdom och mina 20 års erfarenhet av intuitiv behandling. Som din g

18/10/2026

Detta visste du kanske inte: ditt nervsystem har en brandvarnare. 🔔

Din kropp bestämmer om det är tryggt innan du hunnit tänka. Brandvarnaren lyssnar hela tiden efter tecken på fara och trygghet.

Det är inget fel på dig. Brandvarnaren gör sitt jobb. Men hos den som burit mycket stress eller tuffa upplevelser kan den ha blivit för känslig. Då går den igång av sådant som är ofarligt, som när brödrosten bränner vid lite och hela huset tjuter fast det inte brinner.

Så är det med kroppen också. Den går på spänn av något ofarligt. Axlarna åker upp, hjärtat slår snabbare och andningen blir kort, fast ingenting farligt har hänt. Det blir en vana som man inte märker.

Många jag möter har haft brandvarnaren på i flera år. Då kan kroppen till slt stänga av. Man blir trött, tom och långt borta från sig själv, ungefär som när man tar ur batteriet för att det tjuter jämt.

Och en brandvarnare går inte att resonera med. Den svarar på rök, inte på argument, tankar. Hjärnan kan inte styra detta.

Efter över 22 år i mitt arbete vet jag att en kropp som inte litar på att det är tryggt inte släpper, hur mycket tryck jag än ger den. Den släpper när den får känna trygghet. Ofta genom en annan människa: en lugn röst, en blick, en hand, mjukhet.

Känner du igen din brandvarnare? 🤍

14/10/2026

Axlarna kryper upp av en anledning 🤲

När någon lägger sig på britsen ser jag det ofta direkt. Axlarna ligger högt, som om kroppen fortfarande står på vakt. Personen märker det inte själv.

Det är inget fel på dig. Du har hållit i hela dagen. Jobbet, barnen, allt som ska hinnas. Kroppen har bara tagit med sig det hit.

När vi är stressade länge står nervsystemet på vakt. Axlarna går upp mot öronen, käken biter ihop och andningen blir ytlig. Pågår det tillräckligt länge slutar vi märka det. Spänningen blir vår normala kropp.

Kroppen har inte gjort fel. Den har skyddat dig.

När jag lägger händerna där kan jag känna det. Axlarna håller emot en stund och sedan släpper de, lite i taget, när kroppen förstår att den inte behöver hålla i här.

Du kan prova nu. Lägg en hand på ena axeln. Hur ligger den? Närmare örat än du trodde? Du behöver inte göra något åt det.
Att märka är nog 🤍 en början . .....

12/10/2026

Hösten syns i axlarna innan den syns i kalendern 🍂
Mörkare morgnar, fler måsten och en kropp som håller i sig lite hårdare. Axlarna kryper upp mot öronen utan att du märkt det.

Den här veckan är jag i Huddinge. Kom och låt axlarna få sjunka en stund. Kroppen behöver inte vänta tills det gör ont för att få uppmärksamhet.

Boka via länken i profilen eller skriv till mig 🤍

06/10/2026

Hur många sabeltandade tigrar mötte du i dag? 🐯

Ett överansträngt nervsystem skapar faror som inte finns men som är fullt närvarande i kroppen. Jag kallar dem sabeltandade tigrar.

Genom det har kroppen svårt att komma ner i varv. Den har lärt sig att faror kan komma överallt och då blir det livsfarligt att sova, vila och varva ner.

Nervsystemet svarar inte på vad du vet. Det svarar på vad det har upplevt.

Trygghet är inte logik. Det är minne.

Det är inte ett fel på dig. Det är anpassningen. Kroppen försöker skydda dig.

Du kan möta det på ett annat sätt. Fråga kroppen en liten stund i taget: Hur känns det nu? Kan jag ta ett andetag? Kan jag släppa på spänningen?

Hur många tigrar mötte du i dag? Och din kropp? 🤍

05/10/2026

Efter över 22 år med att lyssna på kroppar vet jag en sak. Kroppen säger det mesta långt innan vi själva förstår det. 🌿

Det är spänningen i nacken som aldrig riktigt släpper. Andetaget som blir kort utan att du märker det. Smärtan som kommer tillbaka precis när livet saktar ner.

Det jag möter i behandlingsrummet vill jag inte bara behålla där. Därför skriver jag Balansbrevet. En tanke från rummet, ett perspektiv på varför kroppen gör som den gör och ibland en inbjudan till något jag erbjuder.

Inga ständiga utskick. Jag skriver när jag har något värt att dela.

Vill du ha det i din inkorg? Länken finns här nedan. 🤍

04/10/2026

Ibland visar det lilla vi gör varje dag mest 🥔
Nervsystemet lär sig av det vi varit med om. Har fart eller kraft en gång känts farligt kan kroppen hålla igen, även när det inte längre finns något att skydda sig från. Då kan en helt vanlig sak väcka oro i kroppen.

Andra fastnar i motsatsen: de gör allt fort och är redan på väg någon annanstans. Kroppen är i köket men tankarna är inte där.

Båda är kroppens sätt att skydda dig. Nervsystemet behöver våga aktivera och våga skapa trygghet.

Prova nästa gång du står där med skalaren. Kan du stanna? Bromsa? Öka farten lite? Utforska vad som händer i dig 🤍

14/09/2026

Igår fick jag vara i skogen en hel eftermiddag. 🌲

På ForRest in Sweden , ett hus mitt i skogen i Hälsingland, höll jag i Landa i kroppen. Varje gäst fick en stund på massage bänken hos mig. Resten av tiden tog var och en hand om sig själv: fotbad, peeling, rengöring, peeling och mask för ansiktet. Och sist, för den som ville, den vedeldade badtunnan.

Många av oss går runt med ett nervsystem som står på vakt hela dagen. Det märks i kroppen långt innan vi själva förstår det. Axlarna åker upp, andningen blir kort, käken spänns och sömnen blir ytlig. Kroppen gör precis det den ska när den tror att något hotar. Den har bara glömt att stänga av.

Och det går inte att tänka sig ur. Nervsystemet lyssnar inte på ord, det lyssnar på signaler. Tystnad. Värme. Långsam beröring. Ingen klocka som tickar. När de signalerna får komma fram skiftar kroppen läge. Andetaget blir djupare, musklerna mjuknar och smärtan tar ofta mindre plats.

Det är därför skogen gör så mycket, släppa på spänningar av min massage som jobbar för att balansera din kropp och nervsystem.

Tack Lena för att jag fick vara i ditt fina hus. 💛

Vill du och dina vänner landa så här en dag?