AK Warnerud - Diplomerad samtalsterapeut

AK Warnerud - Diplomerad samtalsterapeut Kontaktinformation, kartor och vägbeskrivningar, kontaktformulär, öppettider, tjänster, betyg, foton, videor och meddelanden från AK Warnerud - Diplomerad samtalsterapeut, Medicin och hälsa, Raholmsvägen 245, Alnö.

Som fortsättning på stagnation, förändring och framåtrörelse.En klient jag mötte för ett tag sedan sa -”Varför skulle de...
03/08/2026

Som fortsättning på stagnation, förändring och framåtrörelse.

En klient jag mötte för ett tag sedan sa -”Varför skulle det funka den här gången när det inte har funkat förut?”

Hen var fast i samma banor, samma tankar, samma känslor, och samma resultat.
Om och om igen.
Bitterheten och ensamheten var total. Resonemanget och attityden påminde om ett obstinat barn.

Fast jag vet, och är tryggt förvissad om att vi kan må bra igen.
Att vi kan blir friska igen.
Med rätt justering och förändring.
Med rätt förfining och modifiering för just dig kan vi komma till just den plats vi hör hemma.
Som passar just nu.
Men som också skapar utrymme för förändring, för framåt och uppåt, för omstrukturering, för ombyggnation, när det behövs.

Jag vet också att vi generellt sett är ganska kassa på att leda oss själva.
Guida oss själva.
Stötta, supporta, söka och framförallt lyssna på vår egen röst.
Lyssna på vår egen sanning.
På lösningen som är bäst för just mig.
Vi är däremot ganska bra att lyssna utåt, på andra, på yttre omständigheter och på röster som låter högre än vår egen.

Mest för att vi saknar trygghet och tillit.
För att vi är rädda, ängsliga och osäkra.
Tankar på att göra och vara fel, ta fel beslut och göra fel val.
Det är klart att det kan bli fel, eller mindre bra.
Men det fina är att varje dag vi vaknar, så får vi en ny chans att ombestämma.

Idag är det kanske just en sån dag?
En dag att ombestämma dig.

Glad måndag 💛



”Jaha vad har du på gång nu då”?”Du blir aldrig nöjd du”! ”Ska du byta jobb igen”? ”Flytta, en gång till”?! Vi människor...
31/07/2026

”Jaha vad har du på gång nu då”?

”Du blir aldrig nöjd du”!

”Ska du byta jobb igen”?

”Flytta, en gång till”?!

Vi människor är, kanske i motsats till vad vissa tänker och tror, i behov av rörelse.
I behov av förändring och framåtrörelse.
Inte alltid och jämt, men ju mer vi lär oss och ju fler erfarenheter och kunskap vi skaffar och förser oss med behövs justering.

Det är alltså snarare mer märkligt och förvånande att många stannar lite för länge i samma situation, på samma jobb och arbetsplats, i samma relationer, i samma bostad, i samma umgängen och så vidare, än vad det är att människor förändrar tillvaron i takt med sin egen förändring.
Att växa ur det gamla gör vi alla i sinom tid.
I stort som smått.

Stagnation är bra mycket sämre än lätt stress, en lyft blick, nyfikenhet och utveckling.
Vi är skapta för att sätta ena foten framför den andra, det här med att ”slå sig till ro” och tro att där ska vi för alltid stanna är en villfarelse.

Vi människor vill absolut gärna hänga kvar i det vi är bekanta med, bekväma i, men det betyder inte nödvändigtvis att det är en bra plats att vara på.

En bra plats att vara på är en tillfredsställande miljö och situation som ger mental stimulans, förnöjsamhet, lärdomar, trygghet, glädje och utveckling.

Så, när livet pockar på uppmärksamhet, när stagnation och okonstruktiv stillhet får din hjärna, själ och sinne att vissna, då är det dags att lyssna.
Vi och behoven förändras över tid, och då är det rimligt att faktiskt agera.

Vi behöver förändra vårt sätt att se på just förändring, bygga om och bygga nytt.
Om vi sitter stilla för länge, lärt allt vi kan, klämt ur det sista ur vad än skavet är sprunget ur.
Då är det dags att lätta, nåt annat verkar både trist och enahanda.

Och med sagt önskar jag dig en riktigt fin helg ✨

Livet ges till oss utan några garantier och utan säkerhetslinor.Vi får det, bara sådär.Och vissa av oss har turen att fö...
25/07/2026

Livet ges till oss utan några garantier och utan säkerhetslinor.

Vi får det, bara sådär.
Och vissa av oss har turen att födas i en del av världen där vi får leva fritt, göra egna val och ta egna beslut.
Makten och ansvaret är vårt.
Ditt och mitt.
Vi får studera, jobba, bo och leva hur och var vi vill.

Jag som vit kvinna har i mångt och mycket dragit högvinsten.
Jag är fri att leva efter vilja, lust och infall.

Jag får välja om jag vill leva i ett förhållande med någon.
Och om jag vill, så får jag välja den någon alldeles själv.
Jag får välja om jag vill gifta mig eller inte, vara sambo eller särbo.
Eller inget av det.

Jag är inte utrustad med nåt vidare tålamod eller lugn till att stå på vänt.
Jag lever många gånger som om det inte fanns en morgondag.

För att vi faktiskt inte vet, om det blir en morgondag.
Det vore ju helt för jävligt om jag bara väntar och väntar, och lagom tills jag har väntat klart är livet förbi och över.

Vart jag vill komma med det här?
Jo, i vintras när jag inte hade lust att vänta nåt mer, började jag studera igen.

Nu har gjort det klart, för den här gången.
Jag sa till min vän att ”skulle jag inte kunna göra nåt annat än att plugga när jag blir uttråkad, typ åka på en resa, baka bullar, eller nåt annat som inte kräver lika mycket ansträngning”.

Jag bad om en liten påminnelse nästa gång jag kommer jag på att jag behöver addera nåt i livet.

Men, nu rullar jag ödmjukt och tacksamt ut röda mattan.
Ger mig en klapp på axeln, stannar i förnöjsamhet ett ögonblick och njuter av ett djupt andetag eller två.

Och med det sagt önskar jag dig en fin fortsättning på helgen 💛


Jag minns upprördheten hos en av deltagarna under min yogalärarutbildning.”Jag förstår inte hur ni kan prata om acceptan...
10/07/2026

Jag minns upprördheten hos en av deltagarna under min yogalärarutbildning.
”Jag förstår inte hur ni kan prata om acceptans på det här sättet, ska vi bara slå oss till ro och acceptera allt bara sådär, utan motstånd, ifrågasättande eller utan förklaring?”

Vi diskuterade och delade våra olika synvinklar och perspektiv på acceptans.

Och kanske någon tänker så kring beroendjukdom, ”ska dom får komma undan med att kalla det sjukdom och slippa konsekvenserna, bara kunna få fortsätta supa och knarka med ursäkten att ”jag är sjuk”.

Nej, det är inte vad beroende, missbruk, sjukdom och acceptans handlar om.

Det handlar om förståelse, orsak, anledning och förklaring, inte ursäkt eller ett smidigt sätt att gå under radarn.

För dom flesta som har famlat i mörkret, sökt efter svar, efter reda och värdighet, har inte sjukdom som ursäkt för att hejdlöst med gott samvete kunna missbruka vidare.

Att leva med acceptans kring sin situation och sitt beroende, sitt öde, sin lott (om det är så vi tolkar det vi serveras här i livet) och sin skörhet är något annat.

Acceptans är ett slags konstaterande, en sammanfattning och en sammanställning, ett ställningstagande som ger möjlighet till val, väga för och emot, alternativ och beslut.

Det är härifrån förändringen kan ske.
Acceptansen är att se vad det är jag har att förhålla mig till, lite som inkomst och utgifter.
Hur mycket har jag, och hur mycket har jag råd att investera.
Riktlinjer och strategier.

Så tro inte att det finns en enda beroendesjuk människa som njuter i sin ensamhet och misär, som inte ser sig själv som lågvattenmärke och som inte redan är sin egen värsta fiende. Skammen och skulden är redan utan andras dömande, brutal och hänsynslös.

Så, kanske kan Du räcka ut en hand? Välja att vilja förstå.
Finnas där på en nivå du orkar utan att utplåna dig själv.

Till dig som inte vill fortsätta men heller inte vet hur du ska sluta.
Till dig som är anhörig, som behöver en famn, en paus och en väg framåt.
Jag har plats för varenda en av er 💛

Och med det sagt önskar jag dig en strålande fin helg ☀️

Jag gissar, hoppas och vill gärna tro.Att det här med vem du älskar, vem du attraheras av, vad, hur och vem du identifie...
04/07/2026

Jag gissar, hoppas och vill gärna tro.
Att det här med vem du älskar, vem du attraheras av, vad, hur och vem du identifierar dig som.
Var din tro landar, och vilken filosofi du lever efter, inte får dig att begränsa dig.

Inte får dig att känna dig skyldig.
Inte får dig att känna skam.
Inte får dig att huka dig eller be om ursäkt.
Jag hoppas att du Inte räds att stolt visa upp vem du är, vad du är, hur du är.

Jag har alltid förundrats över att heterohysterin, mainstream, lagom och mellanmjölk sätter nivån för att alla som älskar utanför normen, alltid ska bära ansvaret att berätta.
Att erkänna, tala om, stå till svars, förklara, ursäkta, be om lov och bekräftelse.

Hur kan det ens ha blivit så, någons skyldighet att be om nåd!
Galenskap och vansinne.

Har jag nånsin känt mig skyldig att ”komma ut” som hetero?!
Nej förstås inte.
Har jag nånsin känt mig nödgad att tala om min filosofi och min tro, nej det har jag inte.
Har jag behövt försvara och förklara min kärlek till min make, nej faktiskt inte.
Har någon dömt ut mig, skällt, brutit kontakten eller spottat efter mig för att jag lever med min man?
Nej verkligen inte.

För att jag på papper inte sticker ut, för att jag inte bidrar till (nåja) höjda ögonbryn.
För att jag håller mig (bra precis och beroende på vem man frågar förstås) någorlunda innanför ramen.

Att det är så skrämmande med män som älskar män, kvinnor som älskar kvinnor, buddhister, transpersoner, polyamorösa förhållanden och hijabs?

Att det är så provocerande med kärlek, öppenhet, vidvinkel, acceptans, frigörelse, respekt, och människors olikheter och olika livsval.

Avslutningsvis och som en avrundning på Prideveckan här i stan.
Sluta var en fördomsfull och trångsynt r*v.
Är du rädd? läs på, att skaffa sig kunskap har oftast en lindrande effekt på hat och skitsnack.

Har du inget snällt att säga så var tyst, är du nyfiken, ställ frågor.
Och till dig som hör till uddaskapet i samhällets ögon, heja dig, vi kämpar på 🏳️‍🌈🏳️‍🌈🏳️‍🌈

Tänk orimligheten om vi skulle skamma och skuldbelägga, skälla ut, ta avstånd, peka och viska, göra människor hemlösa, s...
30/06/2026

Tänk orimligheten om vi skulle skamma och skuldbelägga, skälla ut, ta avstånd, peka och viska, göra människor hemlösa, sparka från jobb och stänga ute från umgänge, om dom drabbades av sjukdom.

Sån sjukdom som dom flesta tänker på när det kommer till sjukdom. Typ som hjärtsjukdom, diabetes, stressrelaterade sjukdomar, cancer, neurologiska sjukdomar, ja och så vidare.

”Nä vet nån vad, nu åker du ut på gatan för med ditt hjärtfel kan du inte bo här”

”Näe, du får sparken med omedelbar verkan, din cancer förstör och gör oss andra obekväma, så hejdå”.

Men, så kommer vi till sjukdomen beroendesjukdom.
Då blir det plötsligt helt legit att spotta och fräsa, peka, se ner på och skamma.

Att drabbas av, att utveckla, att leva med beroendesjukdom.
Som alkoholism eller narkomani, det är inget man väljer.
Lika lite som du väljer att få cancer eller en hjärtinfarkt.

Vi föds med olika skörhet, olika utsatthet, olika benägenheter att drabbas av diverse åkommor.
Vissa får hudcancer, nån annan drabbas av alkoholism.

Vi har under typ all tid skapat en särskild plats för människor med den här typen av sjukdom, förskjutit, skällt, frustat och suckat och gömt undan.

Medan några andra klappat sig för bröstet och viskat ”jävla pundare och alkoholistjävel”, samtidigt som dom själv öppnat dom obligatoriska fredags och lördagsflaskorna, ölen till maten på en tisdag, och kanske även onsdag och torsdag.
4 veckors semester ”man lär unna sig”, utlandssemester som gör det legit att sippa på bubblet och bärsen både till frukost, lunch och middag.

Lite ödmjukhet skadar aldrig. Omtanke är fint.
Och ett uns respekt för allas olika förutsättningar, får bli dagens mantra.

Idag skrev jag sista punkten i min sista uppgift, som strax ska in för bedömning.
Snart klar ✌🏻
Och ja, nu var det (nog) sista gången jag pluggade 🥴

Ha en fortsatt fin tisdag 🌟

Imorgon är det midsommarafton. Mitt i det vackraste, i det skiraste gröna och i ljusets ljus kom jag osökt att tänka på ...
18/06/2026

Imorgon är det midsommarafton.
Mitt i det vackraste, i det skiraste gröna och i ljusets ljus kom jag osökt att tänka på snällhet och ödmjukhet.
På omsorg om andra, omtanke och respekt.

Jag tänker på vänlighet och välvilja, på uppmuntran och lojalitet.
Både från okända och från dom som står nära.
Jag tänker på dom pojkar jag möter, med låg självkänsla och tvivel, som ser ner på snällhet, hur låg status godhet och omtanke tycks ha, hur omanligt det anses.
På vilken kultur vi bär och vad vi för vidare, och vilka skills vi skickar med nästa generation ut i världen.

På hur jag under en intervju fick frågan om vilka av mina egenskaper jag ansåg var styrkor..snäll, rättvis och empatisk, sa jag.

”Oj, har du nåt att bevisa, hävda, eller dölja eftersom det känns viktigt för dig att framhäva att du är en snäll person?” fick jag till svar.

Att snällhet är omacho, väcker förvånad uppmärksamhet och förminskas är inget nytt.
Men trist.

Slutsatsen, välj med omsorg dom du vill ha omkring dig. Som lever upp till din standard och moral.
Och var en person som andra vill omge sig med.
Välj med omsorg dom som får ingå i din krets.
Och var för bövelen en person din omgivning vill ha i sin krets.

Och apropå att välja med omsorg, välj att vara en sjysst person om du ska vistas med andra människor imorgon.

Ska du dricka alkohol, gör det lagom, låt barnen och din omgivning få en midsommarafton fri från fylla, bråk och våld.

Och till sist, var lite snäll bara, och en gnutta ödmjuk, så ordnar sig resten.
Glad midsommar 💐

Om jag kan relatera? Ja, till väldigt mycket och till väldigt många olika sorters upplevelser.På gott och ont.Mycket had...
05/06/2026

Om jag kan relatera? Ja, till väldigt mycket och till väldigt många olika sorters upplevelser.
På gott och ont.
Mycket hade jag gärna sluppit, men som min man säger, ”nu blev det så”.

Om jag gör det jag gör för att jag vet att jag kan göra skillnad? Ja för andra som levt och lever i liknande sammanhang jag själv gjort.

Inget liv ska ha varit förgäves.
Mina erfarenheter och lärande vore ju helt bortkastade om jag går och håller på visheten och lärdomarna för mig själv.
Kanske rent av skulle (mot bättre vetande) skämmas över vad andra utsatt mig för och därför låta bli.
Det gör jag ju förstås inte.
Var och en skäms för sitt som min kusins mamma Karin säger.

Ingenting skulle ju då fylla någon som helst funktion.
All kunskap jag samlat skulle vara förgäves, vilket vore bortkastad vetskap, kompetens och kapacitet.
Och så vill vi inte ha det.

Så kan andra dra nytta av att jag gått före, tänkt alla tankar, ställt alla frågor och hittat svaren, känt alla känslor och kan visa vägen.

Omvandlat mina upplevelser, vikt ihop och omsorgsfullt organiserat allt för att plocka fram och använda det till dig eller de dina, för att du och ni ska kunna läka och hitta nya vägar framåt.

Då fanns det ju en mening med allt tragglande, sökande och slutsatser.

Så vill du känna trygghet, förvissa dig om att du inte är ensam.
Få svar på frågor du inte hittat tidigare, få hjälp med att formulera och få ett avslut och en början.

Då finns jag här, med tid och plats för allt som är du ✨

Och med sagt avslutar vi veckan som bestått av allt, och tar lite helg 💛

Den här veckan har innehållit det mesta, högt och lågt. Hopp och oro, stress och framåtanda. Det närmar sig sommar, och ...
29/05/2026

Den här veckan har innehållit det mesta, högt och lågt.
Hopp och oro, stress och framåtanda.

Det närmar sig sommar, och det betyder uppehåll och paus från yogan. Så vi har haft terminsavslutning med yogisarna, jag har hunnit med studier och måsten, packning, förberedelser för flytt, skogspromenader och förundran över försommarens bedårande ljus och grönska ✨

Jag har också mött vilsna barn, familjekonflikter, sorg, sjukdomar och separationer.
Som alltid hatten av, så fint och ärofyllt att få vara med på ett hörn när tvekan, misstro och oro tar för stor plats.

Min filosofiska sida ägnar sig åt stora tankar mest hela tiden.
Just nu mest kring tid och värdet av den, längtan och ett uns saknad av svunna tider och påminnelsen om förgängligheten och att imorgon vet vi inget om.
Bara att vi bör ta till vara på den, och alla andra dagar vi får.

Ja och så vidare.

Men nu, nu tar vi helg 💫

Visst är det enkelt att vara sansad och klarsynt när livet bjuder medvind.Inte lika enkelt att behålla andetaget och san...
22/05/2026

Visst är det enkelt att vara sansad och klarsynt när livet bjuder medvind.
Inte lika enkelt att behålla andetaget och sanset när utmaningarna duggar tätt och omvärldens galenskap får en att kraftigt tvivla på mänskligheten.

Själv har jag fått testa mina ”nya” vingar de senaste månaderna, tillvaron har utmanat från flera håll samtidigt.
Har jag känt mig misslyckad och kass? Har jag grubblat och drivit mig själv till vansinne, har jag emellanåt tappat tron på omgivning och mänsklighet? Ifrågasatt människors intentioner?
Har allt som staplats på varandra fått mig att önska mig själv till en koja i skogen, bort ifrån ett samhälle med krav, förväntningar, måsten och orimligheter.
Ja, utan omsvep.

Men det är i trängda situationer och skarpa lägen vi får möjlighet att träna och vässa våra skills och strategier.
Att lyfta blicken och hålla tanken på att ingenting varar för evigt, som det känns nu kommer det inte alltid kännas. Stormen bedarrar i sinom tid.

Så, om några veckor bör, om universum vill och Guds försyn, allt lugna sig och ge lite andrum.
Men innan dess ska en flytt hinnas med, en operation göras, en unge ska fylla äldre, plugg göras klart, och sen blev det plötsligt midsommar 💐 ☀️ 🍓

Men efter det ska jag sitta på en stubbe i skogen och och vänta in själen och låta sinnet stillas.
Kanske ta ut en ny riktning, fatta ett nytt beslut eller två.

Och med det sagt önskar jag dig en fin helg 💫

Adress

Raholmsvägen 245
Alnö
86551

Webbplats

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när AK Warnerud - Diplomerad samtalsterapeut postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Genvägar

Dela

Typ