20/08/2026
Att kunna anatomi och fysiologi är den minsta delen av mitt jobb.
Ja, det är där vi alla börjar, som kroppsterapeuter - vi lär oss muskler, leder, senor, ligament och rörelsebiomekanik mm.
Det bygger en grund till förståelse och kunskap kring hur kroppen fungerar och vad som kan vara ”fel”.
Men det blir också väldigt platt och ger inte långsiktiga och hållbara resultat om vi endast ser till det biomekaniska.
För mig är det viktigt att se helheten, att se hur alla delar samarbetar (eller motarbetar) och att förstå vad som ligger bakom.
Varför reagerar kroppen som den gör, hur uppkom detta problem, vad är egentligen problemet?
Hur hänger det ihop mentalt, emotionellt och fysiskt?
Vad är det som hänt tidigare som gör att kroppen reagerar som den gör idag?
Det finns så mycket bakomliggande orsaker och kroppen och sinnet är komplext - men samtidigt väldigt enkelt.
Allt hänger ihop.
Vi kan inte separera delarna om vi vill nå kärnan och få verkliga resultat.
Det jag egentligen ville säga med detta är att ofta när jag förklarar sambanden och kopplingarna mellan de olika delarna så får jag reaktioner som:
Oj, vad du kan mycket.
Oj, vad klok du är.
Oj, det har jag aldrig hört förut.
Det gör mig faktiskt lite ledsen - för jag anser det vara en mänsklig rättighet att kunna och förstå sig själv och sin kropp.
Det är en förutsättning för att kunna leva ett gott och funktionellt liv.
Det borde vara så självklart att det inte ens behöver läras ut - men eftersom det nu behövs, så varför får man inte lära sig detta i skolan?
Varför jobbar inte fler terapeuter med helheten istället för Quick fix och tillfälliga symptomlindringar?
