27/10/2025
Ibland är man med om saker som kan stanna i kroppen under lång tid. Svåra saker.
Men ibland kan det vara tvärt om.
Stunder av glädje kan få fäste och så kan man leva på den känslan under en ganska lång tid. I helgen var jag med om ett sådant ögonblick.
År 2000 startade min man och två nära vänner en rätt så legendarisk nattklubb i Eskilstuna - Blå.🔵
De hade en fantastisk förmåga att boka in aktuella artister/band och skapa en känsla som gjorde att musikerna ville komma tillbaka, och spred ryktet vidare i musikvärlden om den sköna stämning som rådde på klubben. Där har jag själv hjälpt till att nöta ner dansgolvet och lyssnat på så mycket grym musik.
I år var det 20 år sedan klubben stängdes och det firades med en hejdundrande nostalgikväll i lördags. Massor av band, husbandet med gästartister och flera dj:s. Genom att ha varit en del av Eskilstunas musikliv under 90-talet, fick även jag vara med på ett hörn.
Dammade av saxofonen och körde några riff på en låt (8 år sedan jag höll i luren😅), körade på en annan, och sen körde klubb rÖD, det kvinnliga dj-kollektivet som jag är med i, en timmes röj på dansgolvet.
Det var som en klass-återträff de luxe. Bara en massa välbekanta ansikten, efterlängtade återseenden, kramar, grym musik, och inte minst en massa dans, som fick dopaminet och oxytocinet att åka berg- och dalbana i kroppen!
La mig i sängen sent omsider och kunde inte sluta le.
Det blev en kväll att minnas – att stoppa in i det där Glädjebiblioteket, tillsammans med andra tillfällen då hjärtat har fått en injektion av någonting speciellt, någonting större, som dröjer sig kvar.
Hur är det med dig – uppmärksammar du ditt Glädjebibliotek då och då?
Det kan vara en källa att hämta kraft ur när det känns tungt, att kunna känna tacksamhet över de stunder då livet faktiskt rockade. 💖🔥⚡️
//Åse🌸