26/08/2026
Du är den som andra kan luta sig mot.
Men vem lutar du dig mot? 💛
Du kanske känner igen det:
“Det är lugnt, jag fixar det.”
“Det är ingen fara.”
“Jag vill inte vara till besvär.”
“Det går bra.”
Du finns där. Lyssnar. Hjälper. Löser. Anpassar dig.
Och kanske har du blivit så van vid att vara den starka att det nästan känns obekvämt när någon vill finnas där för dig.
Kanske är det lättare att ge än att ta emot.
Lättare att hjälpa än att be om hjälp.
Lättare att ha kontroll än att släppa in någon.
Men…
att klara sig själv är inte alltid samma sak som att känna sig trygg. 🌿
Ibland finns det en historia bakom varför vi har så svårt att släppa någon nära.
Kanske har du tidigt fått lära dig att inte behöva så mycket.
Att inte belasta andra.
Att vara duktig.
Att anpassa dig.
Att klara dig själv.
Och ibland finns det en sorg bakom det.
Sorgen över det du behövde men inte fick.
Sorgen över att behöva vara stark när du egentligen behövde bli hållen.
Sorgen över relationer som aldrig blev som du önskade.
Det betyder inte att det är något fel på dig.
Det betyder kanske att det finns något i dig som fortfarande längtar efter att få bli sett, förstått och bearbetat. 💛
Och tänk om trygghet inte är att aldrig behöva någon?
Tänk om trygghet också är att kunna säga:
“Jag behöver dig.”
“Det här känns svårt.”
“Kan du finnas här en stund?”
…och våga tro på att du fortfarande är trygg.
Känner du igen dig i det här?
Du får gärna skicka 💛 eller berätta för mig i kommentarerna.
Du behöver inte formulera det perfekt. 🌿