Therese Appelqvist

Vägbeskrivning Webbplats Kontakta praktiken

Therese Appelqvist Kärlek är vägen & med kraft, visdom & medkänsla kan vi vandra den. Beteendevetare & meditationslärare Beteendevetare

ETT STORT RUMJag har funderat en del på det där med rummet inom oss. Det stora rum som finns inuti. Ett rum av stillhet,...
01/11/2026

ETT STORT RUM

Jag har funderat en del på det där med rummet inom oss. Det stora rum som finns inuti.

Ett rum av stillhet, närvaro och öppenhet. Där livet får röra sig fritt och där vi kan vara med allt det som pågår.

Jag tycker om bilden av ett stort rum.

Ett rum med högt i tak. Där tankar, känslor, upplevelser och människor får komma och gå. Där ingenting behöver hållas kvar och ingenting behöver stängas ute.

För mig har meditation alltmer kommit att handla om att känna igen det här rummet.

Inte som en plats vi behöver ta oss till. Inte heller som ett särskilt tillstånd vi ska uppnå. Utan som något som redan finns här.

Den stora stillheten.

Jag märker hur det förändrar mitt sätt att vara i livet. Det finns mer plats att lyssna. Mer plats att känna. Mer plats att möta andra människor precis som de är. Och mer plats att vara mig själv.

Det är en stillhet som inte står i motsats till rörelse. Tvärtom upplever jag att livet blir ännu mer levande här. Jag kan vara engagerad, nyfiken, berörd och närvarande. Jag kan delta fullt ut i det som händer och samtidigt känna den där stilla närvaron inom mig. Det är något fint med det. Att stillheten inte är skild från livet. Att den finns mitt i våra relationer, våra samtal, våra vardagliga sysslor och i de små ögonblicken som tillsammans blir vårt liv. Och kanske är det just detta jag alltmer vill dela genom meditationen.

Möjligheten att upptäcka det stora rummet inom sig själv.

Inte för att bli någon annan. Utan för att få uppleva mer av den man redan är.

Ett stort rum.

Där hela livet får plats.

Där du får plats.
Där jag får plats.
Där vi delar livet.

Therese Appelqvist 🌺

Vill du vara med skicka PM 📿
28/10/2026

Vill du vara med skicka PM 📿

JAG BEHÖVER INTE FÖRTJÄNA MITT LIV GENOM DET JAG GÖR FÖR ANDRA Jag får leva det ändå.Det är något med den insikten som b...
21/10/2026

JAG BEHÖVER INTE FÖRTJÄNA MITT LIV GENOM DET JAG GÖR FÖR ANDRA

Jag får leva det ändå.

Det är något med den insikten som berör mig. Jag har alltid tyckt om att skapa sammanhang, se möjligheter och bidra. Att också vara den som får saker att hända.

Nu börjar se klarare och förstå att det finns en skillnad mellan att göra något för att jag vill och att göra det för att jag känner att jag ska.

Det är en ganska stor skillnad faktiskt. För någonstans har jag nog burit med mig en föreställning om att jag behöver bidra. Att min plats i livet också hänger ihop med VAD jag bidrar med. Jag är nog inte ensam om det.

Vi blir så vana vid det och att få finnas utan någon särskild uppgift kan kännas avlägset.

Den senaste tiden har jag märkt hur något inom mig håller på att släppa. Jag vill inte längre att mitt liv ska behöva vänta på att jag har gjort tillräckligt.

Jag vill kunna njuta av en vanlig tisdag. Av en långsam morgon. Av ett samtal som får ta tid. Av att vara tillsammans utan att något behöver åstadkommas. Och jag vill kunna vara nära människor utan att känna ansvar för deras lycka, deras val eller deras väg vidare.

Det betyder inte att jag älskar mindre.

Det betyder kanske att jag börjar ge både mig själv och andra lite mer plats.

Frihet handlar mycket om vad jag inte längre behöver göra. Att jag inte behöver vara oumbärlig. Jag behöver inte göra mig förtjänt av vila, glädje eller kärlek. Jag behöver inte ens göra något särskilt av den här tiden i mitt liv. Just nu på semester i Benidorm.

Jag får leva den. Som den är.

Och jag tror att det är precis det jag håller på att lära mig. Leva livet utan att förtjäna det. ❤️

Vi samlas, delar och mediterar om du vill vara med online den 29:onde. Hör av dig 🍂♥️
20/10/2026

Vi samlas, delar och mediterar om du vill vara med online den 29:onde. Hör av dig 🍂♥️

DET LIV JAG SÅ LÄNGE HAR SÖKT PÅGÅR REDAN ❤️Jag har ägnat så mycket av mitt liv åt att söka. Efter förståelse. Efter men...
17/10/2026

DET LIV JAG SÅ LÄNGE HAR SÖKT PÅGÅR REDAN ❤️

Jag har ägnat så mycket av mitt liv åt att söka.
Efter förståelse. Efter mening. Efter det som finns bortom det vi kan se och förklara. Efter en djupare kontakt med mig själv, med andra och med livet. Och sökandet har öppnat dörrar, vidgat mitt medvetande och fört mig till platser inom mig som jag inte visste fanns. Det har varit fint. Men också någonstans längs vägen har något inom mig börjat förändras.

Det är som om jag inte längre behöver komma någonstans. Inte förstå lite till. Inte utvecklas lite mer. Inte vänta på att något ska falla på plats. Jag börjar upptäcka att livet inte väntar på mig längre fram. Det pågår redan.

I de enkla stunderna. I mötena. I stillheten. I skrattet. I det oförutsägbara. I allt det mänskliga som jag ibland har försökt förstå mig bortom. Kanske handlar frihet inte om att lämna det vi är, utan om att alltmer tillåta oss att vara. Att inte längre behöva göra livet till ett projekt.

Jag kommer säkert fortsätta vara nyfiken, utforska och upptäcka. Det är en del av mig. Skytten i mig. Men kanske kan sökandet få en annan plats nu.

Inte som en längtan efter något som saknas, utan som en öppenhet inför allt som redan finns. Kanske är hemkomsten inte att äntligen komma fram. Utan är den att upptäcka att jag aldrig egentligen har lämnat.

Och att det liv jag så länge har sökt redan pågår.

Here. Right now …. ♥️

13/10/2026
FRIHET UTAN ATT FÖRLORA TILLHÖRIGHETENJag har funderat en del på vad det egentligen är som skapar balans i livet. För mi...
09/10/2026

FRIHET UTAN ATT FÖRLORA TILLHÖRIGHETEN

Jag har funderat en del på vad det egentligen är som skapar balans i livet. För mig har det länge funnits två sidor. En som älskar att vara hemma. Att känna igen mig, ha mina människor omkring mig, mina sammanhang och den vardag vi byggt upp. Och en annan som längtar ut. Som älskar att komma till nya platser, gå på gator jag aldrig gått på tidigare, möta människor och upptäcka sådant jag inte ens visste fanns.

Just nu är vi ute och reser med Raketen. Häromdagen satt jag i Erfurt, en stad vi tyckte så mycket om när vi var här förra året. Och jag kände hur bra jag mår av det här. Att vara någon annanstans en stund. Att inte ha en massa saker som väntar på att bli gjorda. Att få följa dagen och se vad den innehåller.

Jag tror att jag tidigare har tänkt på balans som något jag behöver skapa genom att få alla delar av livet att fungera tillsammans. Lagom mycket arbete. Lagom mycket vila. Tid för relationer, träning, meditation och allt annat jag tycker om. Och visst spelar det roll. Men jag börjar förstå att min inre balans handlar om något mer.

Att jag inte behöver välja mellan frihet och tillhörighet.

Jag kan älska vårt liv på Gotland och samtidigt vilja vara ute i världen. Jag kan tycka om att vara tillsammans med andra och ändå behöva min egen tid. Jag kan känna mig hemma i en relation utan att vi behöver göra allting tillsammans. Och kanske är det just så vi bygger inre balans. Inte genom att försöka få livet att stå stilla eller bli perfekt fördelat. Utan genom att lära känna vad vi behöver och börja ge det plats. Ibland behöver jag stillhet. Ibland rörelse. Ibland människor omkring mig och ibland vill jag bara vara ifred.

Det ena behöver inte utesluta det andra.

Jag märker också att ju mer hemma jag känner mig i mig själv, desto mindre beroende blir jag av att omständigheterna ska vara på ett visst sätt. Det är en ganska skön upptäckt. Att kunna ge sig av utan att lämna något bakom sig. Och att kunna komma hem utan att känna att friheten tar slut.

Kanske är balans inte att alltid befinna sig i mitten.

Kanske är det att kunna röra sig genom livet och ändå känna att man hör hemma.

I sig själv. ♥️

ETT LIV SOM FÅR VISA SIG MEDAN VI LEVER DET Idag åker vi. Raketen är packad, Per på väg hämta mig i Kalmar och vi kör sö...
05/10/2026

ETT LIV SOM FÅR VISA SIG MEDAN VI LEVER DET

Idag åker vi. Raketen är packad, Per på väg hämta mig i Kalmar och vi kör söderut. Trelleborg först. Sedan Rostock. Och därefter får vi se.

Jag märker hur mycket jag tycker om det. Se framåt. Tänka framåt. Få saker att hända. Bygga det liv jag vill leva det kan jag. Där har jag ofta rört mig.

Men jag vill också vara med i livet medan det händer. Att se vad som drar i oss när vi vaknar på morgonen. Vad som händer mellan oss när dagarna inte redan är bestämda. Vilka platser vi stannar på. Vilka människor vi möter. När vi vill vidare och när vi vill stanna.

Kanske är det inte alltid jag som ska föra livet framåt. Kanske får livet också komma till mig. Jag tror att det är där något håller på att skifta. Inte i min vilja att leva, skapa och röra mig. Utan i hur mycket jag behöver veta om det som kommer sedan.

Jag vill lämna lite mer plats för det jag ännu inte känner till.

Nästa upplevelse. En plats vi inte hade tänkt på. En känsla i kroppen som säger här. Eller vidare.

Så vi åker nu. Inte utan riktning. Men med lite mer plats för livet självt.

Ett liv som får visa sig medan vi lever det. 💛

03/10/2026

Promenad i minnenas allé. Vackra Kalmar 🙏

Adress

Eke Bölske 144
Havdhem
62340

Aviseringar

Bli först med att veta: vi skickar ett mejl när Therese Appelqvist publicerar nyheter och kampanjer. Din e-postadress används inte till något annat, och du kan avsluta prenumerationen när som helst.

Kontakta Praktiken

Skicka ett meddelande till Therese Appelqvist:

Genvägar

Dela

Kliniker i närheten