11/05/2026
Stillheten under bruset.
Det finns ett brus i vår tid som många människor bär utan att ens märka det längre.
”Kan du känna det?”
Ett ständigt flöde av information, krav, intryck och rörelser. Tankar som aldrig riktigt får vila. Kroppar som fortsätter framåt trots att något inuti längtar efter att stanna upp. Ser tunnelbanan framför mig. Känslan av mycket rörelser. Vi går men önskan finns om något annat.
Och det finns något annat. Det finns en plats inom oss som minns något annat.
En stillhet som inte är tom. En stillhet som känns levande. Mitt i rusningstrafiken på tunnelbanan.
Många människor är rädda för tystnaden eftersom den först kan kännas ovan. Så är det. Vi gömmer oss i bruset.
Men när det yttre ljudet minskar blir det lättare att höra det som kanske varit undanträngt. Tröttheten. Sorgen. Men också glädjen, mjukheten och det som är sant.
Stillhet handlar om att komma nära livet.
När vi saktar ner börjar nervsystemet ofta förändras. Andningen blir djupare. Kroppen mjuknar. Blicken förändras. Vi börjar märka sådant vi tidigare sprang förbi. El lät oss uppslukas av.
Vi förkommer ljuset genom ett fönster. Vindens rörelse. En känsla i hjärtat.
Det är som om livet alltid har försökt tala till oss, men att vi först i stillheten börjar höra det.
Under allt brus finns den.
” Kan du erfara den?”
Stillheten. 🐚
