24/08/2026
Är det inte så att det är så lätt att lägga ”livet” lite för långt fram….?
SEN när jag har mer energi. När kroppen känns bättre. När barnen blivit större. När det lugnat ner sig på jobbet. När jag har mer tid, mer ork, bättre förutsättningar….
SEN.
Det finns ju något fint i att HOPPAS.
Men att hoppas är inte riktigt samma sak som att VÄNTA.
Man kan fortfarande lämna plats för det som kanske kan bli, utan att behöva sätta livet på paus under tiden.
För livet händer ju ändå. Mitt i allt det där som inte är ”klart”, det vi fortfarande längtar efter och allt det där vi inte vet hur det kommer att bli.
Vi behöver inte sluta hoppas.
Men kanske behöver vi bli lite bättre på att leva under tiden?
För ”sen” kan vara en dröm.
Men ”sen” kan också bli ett mjukt och ganska bekvämt väntrum.