10/08/2026
Vi bygger en bild av vilka vi är långt innan vi börjar ifrågasätta den.
Den formas av erfarenheter.
Av vad vi fått beröm för.
Av vad som skapade trygghet.
Av det som förväntades av oss.
Kanske lärde du dig tidigt att vara den som klarar sig själv.
Den som presterar.
Den som håller ihop.
Den som inte gör någon besviken.
Och med tiden slutar sådant att kännas som strategier.
Det börjar kännas som personlighet.
“Sådan är jag.”
Men det är en viktig skillnad mellan vem du är – och vem du har lärt dig att vara för att fungera, lyckas eller känna dig trygg.
För den som alltid har varit kompetent kan det till exempel kännas nästan fel att inte ha svaren.
För den som fått mycket bekräftelse genom prestation kan vila väcka mer obehag än själva arbetet.
För den som blivit uppskattad för att vara enkel att ha att göra med kan ett tydligt nej kännas själviskt.
Inte för att något av det är sant.
Utan för att det har blivit bekant.
Och det är därför förändring inte alltid börjar med att göra mer.
Ibland börjar den med att ställa en mycket mer obekväm fråga:
Är det här verkligen jag – eller är det bara den version av mig som jag har blivit väldigt bra på att vara?
Att förstå sig själv handlar inte om att kasta bort allt man har byggt.
Det handlar om att kunna skilja på det som faktiskt är ditt – och det du har burit så länge att du slutat märka skillnaden.
Först då får du ett verkligt val.
Du kan fortsätta göra som du alltid har gjort.
Eller börja forma ett liv som stämmer bättre med den du faktiskt är nu. 🤍
Vad har du länge beskrivit som “sån är jag” som du idag börjar ifrågasätta? 💭
