27/05/2026
This Too Shall Pass
Ja, visst har jag vetat om och fått känna på flertalet gånger tidigare under mitt liv att jag inte valde en lätt livsresa i detta liv när jag klev ner. Men det mörker som jag vandrat genom senaste månaderna har varit på helt nya nivåer, och det har förstås varit både "mitt" och det "kollektiva".
Jag har vandrat i dödsskuggans dal.
Jag har brunnit, brunnit, brunnit Dag efter dag. Alla försvar och även hopp, livslust o Tillit har efter den mest fasansfulla panikångest natt efter natt efter natt smulats sönder av den djupa och omfattande sömnbristen som skrikit i märg o ben tills kroppen stängt ner helt.
Jag har dött o dött o dött.
Släppt och Släppt o Släppt.
Krackelerat tills det enda som återstått har varit att Överlämna mig- Totalt.
Dag för Dag. Minut för Minut. Sekund för Sekund. Med det enda fokuset att fortsätta Andas. Ett andetag i taget. Och tyst berätta för min kropp att jag är kvar Här.
Och Bett om Hjälp.
Jag har försökt påminna mig o övertygelsen att "Vi får inte mer än vi klarar av" vilket denna gång har varit Mer än svårt att luta mig mot.
~♡~
Jag är inte igenom än. Jag är mör. Jag är Skör. Men jag börjar närma mig Ny Strand, Ny Mark. Jag vet att inte mkt kommer vara detsamma, jag vet att jag inte kommer vara detsamma.
~♡~
Det jag vill påminna Dig Vackra Själ om, är att Ingen Storm Varar för Evigt.
Och När det är som Mörkast är vi som närmast ett genombrott.
Tillsammans Vandrar Vi❤️
This too Shall pass
KÄRLEK
Smilla