Högkänslig Nu

16/08/2026

Tacksam - för en ny dag.
Tacksam - för min kropp som kan njuta så.
Tacksam - för att jag väljer för mig.
Tacksam - för att jag KÄNNER ALLT 🙏🏼

15/08/2026

Tankar. Känslor. Intryck.
Allt på en gång!
Så intensivt!

Men lugn och ro då?

Är det när allt det där tystnar?
Stillnar?

Inte nödvändigtvis.

Att känna lugn behöver inte vara detsamma som frånvaro av inre aktivitet.

Du kan fortfarande lägga märke till det du känner, tänker och registrerar – utan att behöva agera på allt.

Och där finns en viktig skillnad.

Att registrera är inte detsamma som att behöva reagera.

En tanke får finnas utan att du behöver reda ut den.
En känsla får finnas utan att du behöver förändra den.

Du kan lägga märke till det som händer – och låta det vara.

Allt du registrerar kräver inte din respons.

Med värme, Pernilla

15/08/2026

Mindre fokus på att tänka om det vi upplever.
Mer utrymme att uppleva det genom kroppen.

Vi kan förstå mycket om oss själva
och ändå fastna i att analysera det vi känner.

Ibland behöver vi något annat.

Att låta uppmärksamheten vara i kroppen.
KÄNNA upplevelsen - i hela kroppen.

Idag: nakenbad i havet.

14/08/2026

När du som högkänslig har exponerats för många intryck
kan bearbetningen fortsätta även när det har blivit lugnt omkring dig.

Tankarna fortsätter. Sorterar, analyserar, går i loopar.

Då är det lätt att försöka skapa lugn
genom ännu mer mental aktivitet.

Men uppmärksamheten kan riktas om
- FRÅN den mentala bearbetningen TILL konkreta sinnesintryck i nuet.

Idag gör jag det genom att gå barfota
och registrera underlaget mot fötterna.

Målet är inte kontroll eller att tränga undan tankarna.
Det är ett medvetet skifte av uppmärksamheten.

Från analys till kontakt.

Igår behövde jag sömn.
Idag behöver jag rörelse.

13/08/2026

Jag slutar försöka varva ner.

För även det blir en prestation.

Mina tankar:
”Jag borde åka till havet.
Passa på. Ta vara på dagen.”

Men kroppen säger:

SOV!

Och huvudet kontrar direkt:

”Ska jag verkligen sova bort dagen?”

Det här möter jag också i terapirummet.

Hur lätt vi försöker tänka oss fram till vad vi behöver –
istället för att känna efter.

Så havet fick vänta.

Jag sov.

11/08/2026

09/08/2026

Det krävs mod för att åka på retreat.

Att lämna det välbekanta.

Att möta andra.

Att möta sig själv.

Till er som kom
precis som ni var.

Som vågade vara nyfikna.

Som delade när ni ville dela
och var tysta när ni behövde det.

Som skrattade, grät, dansade, badade, vandrade, vilade, yogade, mediterade med hästar, samtalade och lyssnade.

Som vågade vara både starka och sårbara.

Tack för er ärlighet.

Tack för er tillit.

Tack för alla de där små ögonblicken
som aldrig går att planera fram.

Det är människorna som skapar ett retreat.

Och det som uppstår
när människor kan känna sig tillräckligt trygga
för att vara lite mer av dem de faktiskt är.

Tack för att just ni
skapade de här dagarna tillsammans med oss.

Innerligt tack 🙏🏼

08/08/2026

När jag går här längs stranden efteråt
känner jag både en stor tacksamhet och ett litet vemod.

För det händer något när människor möts
på riktigt.
När vi vågar låta det som känns få finnas.
Fullt ut.

Vi kommer närmare.
Både oss själva och varandra.

05/08/2026

Morgonkaffe. Morgondopp. Morgonmeditation.
Havet som sällskap och en strand helt för mig själv 🙏🏼

04/08/2026

Jag tar emot livet!