Ayni Artesania

25/08/2026

Hur mår ni där ute i eclipse season?

Så den här sommaren has been a real bitch om ni frågar mig? Det har varit en äkta fågel Fenix process med känslan av att brännas levande på bål för att sedan kravla upp ur askan med insikten om att år av skit har rensats bort, så jävligt bruised but not broken är väl summan av kardemumman.

Att byta ut två trasiga diskar i nacken var ett större ingrepp än vad jag räknat med, det har varit en riktig lektion i att stå ödmjuk inför livet, och i att lämna massa gamla identitetsuppfattningar om mig själv som passerat bäst före datum för länge sedan. Och hur jobbigt det än må ha varit så kan jag redan nu ana att det varit en äkta blessing in disguise, för det som för oss närmre hem till oss själva är värt besväret och för att kaos är granne med Gud.

Jag är fortfarande inte återställd efter operationen, nerverna i min vänstra arm och hand läker långsamt och handen svarar lite när och som den vill (helt i linje med min personlighet) så jag kämpar på i skolan och pga det så tar jag inte emot för behandlingar eller håller några kurser framöver för er som frågat. Om 10 månader kommer jag veta exakt vilken funktionsnivå jag kommer landa på, ganska lagom till att min utbildning är klar så den som lever får se vad som väntar efter det!

Jag hoppas att ni haft en något lugnare sommar än jag, men om inte så vet du att du är inte ensam, och att roll with the punches och flow with the go är bäst i tider som dessa. Tills vidare så bjuder jag på lite visdomsord jag plockat från andra för att hålla mig flytande när botten varit som närmst. Vi ses där ute i livet nånstans gänget, ta hand om er själva och varandra ❤️

25/06/2026

27/04/2026

It’s been a journey!

För ett och ett halvt år sedan efter en intensiv vecka med skogsarbete där jag dragit ut stockar ur skogen så domnade mina händer när jag körde till Stockholm. Min gissning var att det nog var karpaltunnelsyndrom då jag hört att det är vanligt vid intensivt arbete med vibrerande maskiner som tex motorsåg. Domningarna fortsatte och blev till intensiv smärta så efter läkarbesök, magnetröntgen, ENG och EMG konstaterades diskbråck i nacken.

Jag fick panik då att jobba i skogen var uteslutet närmsta halvåret med osäker framtidsutsikt och efter en snabb googling hittade jag en finsnickeri utbildning på St:Eriks gymnasium som jag sökte och kom in. Jag har funderat på det tidigare men aldrig snickrat något från grunden i hela mitt liv, men det visade sig passa mig som handen i handsken! Trots att mycket annat pågått omkring mig så har det varit roligt, givande och så utvecklande även om jag bitvis famlat lite efter luft då tiden och kraften inte riktigt räckt till för allt.

Så för några veckor sedan, samtidigt som det var dags att gå ut på praktik kom smärtorna och domningarna tillbaka efter månader av för mycket att göra och för lite återhämtning. Jag tänkte i början att jag skulle kunna häva det men istället blev det värre än någonsin förr, ni som levt eller lever med nervsmärta vet vad jag menar, man vill liksom fly sin egna kropp. Just nu är jag sjukskriven sen väntar ny magnetröntgen och förhoppningsvis ett besked om att det går att operera för så här kan man ju inte leva? Det återstår att se.

Trots allt så har jag snart gått klart ett första basår som finsnickare! Jag är väldigt stolt och lite förvånad att jag klarat det men jag är så tacksam för så fin skola, lärare och klasskamrater som gjort det möjligt. Nu väntar snart sista fyra veckorna och jag kommer ta en extremt välbehövlig vila efter det, sen får livet i vanlig ordning visa vägen.

29/01/2026

Igår sa jag hej då till min vän Mange, han har gått vidare och är i den andra dimensionen nu tillsammans med förfäderna.

Jag har jobbat hårt de senaste åren med att acceptera döden som en del av livet och att de jag älskar inte försvinner utan bara är i nästa rum och tid men fan vad det är svårt. Den här världen är så hård och vi är så många som förlorar människor vi älskar på grund av det.

Mange var inte en del av min vardag men han har konsekvent funnits i mitt liv i 23 år. Första gången jag var i Sydamerika så var vi där tillsammans. Han har varit hemma hos mig på de platser jag bott på i Sthlm, han kom alltid förbi min butik och vi har delat massa festnätter tillsammans. Ibland sågs vi mer och ibland mindre men glädjen och kärleken vi gav varandra var alltid densamma.

Mange tack för all kärlek du gav mig. Tack för alla skratt, för konsten, för upproret, för friheten och kreativiteten du inspirerade till. Tack för att jag fick vara din syrra och tack för att det alltid kändes som att du var stolt över mig för jag är så jävla stolt att jag var en del av ditt liv här på jorden. Varje gång jag snurrar runt i Stockholmsnatten så kommer jag fortsätta hålla utkik efter dig även fast jag vet att nu målar du himlen över mig. Jag kommer fortsätta höra ditt skratt och när jag blundar ser jag dig le och när jag känner glädje och dansar då dansar du med. Tills vi ses igen min bror, jag älskar dig ❤️

31/12/2025

2025 har varit ett utav de mest utmanande åren i hela mitt liv. Det har varit så mycket svårt som hänt både i världen och hos människorna närmst mig och det känns mer som vi försökt överleva än att leva.

Andningspauserna har varit extremt fåtaliga och varje dag har känts som en lista att bocka av, jag har inte stannat upp och känt efter utan bara kört på för ibland så har man faktiskt inget val.

Men när jag tittar igenom mina bilder från året så finns ljusglimtarna där! Små stunder av tid tillsammans med både familj och vänner där vi faktiskt ler på riktigt, där det finns glädje mitt i allt det svåra och det är det jag tar med mig från det här året. Att även om ens allra bästa inte räcker till till allt, så har det ändå räckt till något!

Jag är mest stolt över att jag klarat en ny utbildning mitt i allt kaos, och att jag lyckats ta hand om min familj. Men jag hoppas att nästa år ger mer utrymme för roliga saker, för mera tid tillsammans och för att få växa utan växtvärk!

Bäst av 2025 var utan inbördes ordning:
Kroatien med familjen
Att se Quetzalcote stiga ner från himlen i Chitzen Itza
Blodmånen på stranden i Tulum
Mys med mina killar
Hålla kurs med våra förfäder
Att inreda med katter
Gå på Brunos fotoutställning
Umgås med MMD
Offergåvor till skogen
Hänga i gäng
Demonstrera mot ondska
Tid med kvinnorna i mitt liv
Köra motorsåg
Bada i Frukulla
Bada i Nämforsen
Utbilda mig till finsnickare
Ha ceremoni med Benito
Ha retreat i Frukulla
Att se hur allt jobb jag gjort i skogen gett mer biologisk mångfald
Att le trots att livet ibland är så svårt

03/10/2025

Benito Apasa kom till stan igen och det har hänt grejer!

Vi hade Chumpi workshop, höll ceremoni för moder vatten vid Sandasjön, äntligen ett retreat i Frukulla, individuella healingsessioner, intervju för podden Visdomsjakten och sålde hantverk på Indio Kitchen. Så trots att jag inte var med lika mycket som jag brukar pga heltidsstudier så hann vi med en hel del.

Dagarna har både gått fort samtidigt som tiden stretchat sig och liksom rymt mer än vad den gör annars, men påfylld av både upplevelser och intryck är jag till bredden.

Tack Benito för att du outtröttligt praktiserar de uråldriga traditionerna, för att du ger dom vidare till alla som behöver, för ditt stora hjärta och din fantastiska humor, finns väl inget som läker så som skratt gör! Tack till och för att ni gjorde världens insats och fick det här att hända och för att ni är dom bästa vänner jag kunnat ha på den här vägen. Tack till alla som varit med, på ceremonier och i mitt älskade Frukulla och som kommit för att läka för när vi läker oss själva så läker vi världen, bit för bit.

Jag ska andas ut lite nu, ömsa gammalt skinn och vila, vara lite som hösten som släpper taget i väntan på att nytt ska växa till våren för tills dess kommer Benito tillbaks och vi kör igen!

Urpichay Sonqoy Benito, Tupananchiskama ❤️

10/09/2025

Min compadre, lärare och goda vän Benito Apasa kommer till Sverige!

Benito kommer hela vägen från Q’erosfolket som lever på över 4000 meters höjd i Anderna utanför Cusco i Peru. Han är Pampamesayoq, medicinman och botare, och har sedan han varit barn lärts upp av de äldre från hans folk och har vigt sitt liv åt att föra dom traditionerna vidare.

Benito har många gåvor och kommer ha både privata behandlingar samt workshops i grupp under tiden han är här från 11-21 september. Vill du vara med så kan du boka via [email protected] och info om datum och behandlingar finns här i inlägget.

Jag och Benito träffades för första gången 2018 och har sedan dess delat massor av ceremonier både i Sverige och Peru och jag är otroligt tacksam för vår vänskap och den vägledning han har gett mig. Den uråldriga kunskapen som Benito förvaltar om hur vi läker själen tror jag är viktigare än någonsin idag.

Tack till mina brorsor och bästa följeslagare och för att ni gjort det möjligt för Benito att komma hit och för att jag får dela den här vägen med er.

02/09/2025

Sommaren 2025, tack för allt!

Du bjöd på både högt och lågt men jag sparar helst på guldkornen, för sen i vinter när man skrollar igenom bilderna är det det här jag vill minnas.

Plitvicesjöarnas nationalpark är top 10 vackraste plasterna jag sett i mitt liv och Adriatiska havet en lisa för själen men det var bäst att få så mycket tid tillsammans hela familjen.

Starkaste naturupplevelserna var havsörnen i Frukulla som försökte äta upp en kanadagås men synd att den inte lyckades. Ugglorna som kom en natt och satte sig i varsitt träd och babblade loss var mitt livs första möte med ugglor, det kändes stort! Gulligast var humlorna som sov i stockrosorna.

Bruno fyllde 18 och blev myndig och Milou fyllde jämnt för första gången, milstolpar som heter duga!

Frukulla var som vanligt bäst och jag har hässjat hö och upptäckte att det växer nattviol-orkidéer längs Williams stig, den finaste gåva han kunde gett mig från andra sidan.

Stan var sämst men jag rekade badplatser i Stockholm som aldrig förr och Björnö kvalade in som nykomling på top 3, Tanto blev vår mest besökta och jag njöt av nostalgin där från alla somrar i min ungdom. Bästa utflykten var till Carl Larssons gård och bästa hemflykten var spa med bästisar.

Jag har demonstrerat mot folkmordet i Gaza fast hela världen borde satt stopp för länge sedan och hållit mina barn nära för jag vet att min största lycka är att vi får ha varandra och att det inte är något att ta för givet. Att älska stort och utan gränser är mitt sätt att hedra livet jag fått.

Så jag lägger blommande ängar, turkosa vatten och guldgula solar under huden så dom kan nära mig genom vintern tills vi ses nästa år igen.

21/08/2025

Jag har släppt ett nytt poddavsnitt! Eller ok jag släppte det i slutet av juli för nästan en månad sedan men hann liksom aldrig göra något inlägg om det men bättre sent än aldrig!

Det här avsnittet handlar om Ayahuasca. Vad det är, hur en ceremoni kan gå till men jag går också in på den vetenskapliga sidan av det hela. Vad händer fysiskt i kroppen och hjärnan när vi tar Ayahuasca och vad medicinen har för egenskaper bortom det andliga.

Det är många år sedan nu som jag började söka efter kunskap om hur man kan läka själen, jag ville förstå. Jag har aldrig slutat söka och jag är långt ifrån att sitta på alla svar men det jag har lärt mig vill jag dela med er för tänk om någon gjort det med mig när jag var ung.

Det var ödets nyck som förde mig samman med Alicia från Shipibofolket en solig dag på Plaza de Armas i Cusco för nästan 17 år sedan. Då hade jag redan suttit i ceremoni några gånger men det var med Alicia och hennes vän Luciano som bitarna föll på plats. Under åren som följde besökte jag dom i deras by utanför Pucallpa många gånger, ibland ensam, ibland med Bruno och ibland med vänner. Det är deras hantverk jag alltid sålt via Ayni och dom som lärt mig det mesta jag kan om Mama Ayahuasca och hennes kraft.

I november 2023 åkte jag till Brasilien för att delta på ett två veckor långt seminarium hos antropologen Dr Luis Luna. Luna och hans team med forskare lärde mig den vetenskapliga biten och fördjupade min förståelse för hur potent Ayahuasca är även för den fysiska kroppen.

I dagens andliga klimat är det lätt att tro att Ayahuasca är någon sorts quick fix som löser allt, det är därför jag vill förklara varför det är så viktigt att vi vänder oss till människor som faktiskt har en djup kunskap och lång erfarenhet och tradition med medicinen när vi söker oss till den. Vi som mänsklighet behöver den här gamla kunskapen och vi har alla rätt till att få bli hela men vi har också en skyldighet att förvalta och hedra det arv vi givits.

06/08/2025

Tack Urkult för i år!

Jag var tröttare än någonsin redan när festivalen började men som alltid så fylldes jag av kraft från Nämforsen, från mina vänner på marknadsgatan och från alla möten med världens bästa kunder!

Vi hade strålande sol och forsande regn, det var åska och blixtar och regnbågar men jag frös inte en enda gång, vattnet i forsen har aldrig varit så dundrande men aldrig heller så varmt som i år, det var någon form av tropisk värme som höll oss.

Att jobba festival är slitigt, det är tungt att köra långt, bygga upp marknadstälten och packa upp allt, och lika tungt att riva och packa in allt i bilen igen, speciellt när man jobbat 13h pass i några dagar. På det så sover man ganska dåligt, blir blöt av regn och genomsvettig av sol och kanske har man en bil som går sönder på vägen hem? Men hur eller hur så är det alltid värt besväret! Urkult är ju ett eget litet universum i sig och även om det kostar så ger det ännu mera på sätt som inte alltid är enkla att beskriva.

Så tack alla ni som handlar av mig, som värderar och uppskattar hantverk som jag gör, och som delar med er av er pepp och glädje!

Idag började jag en ny utbildning till finsnickare! Den är på heltid och kommer hålla mig upptagen till nästa sommar så nu får hantverket jag säljer vila lite för första gången sen jag startade mitt företag för femton år sedan. Webshopen kommer fortsätta vara öppen men jag köper inte in något nytt förutom lite mesatyger som är på g men jag hoppas ni hänger kvar med mig här ändå på min spretiga sida.

Men njut så länge av en samling ögonblicksbilder från Urkult på mig och mina bästa marknadsvänner och moder jord Näsåker själv 🫶🏽