Kathrin Forss

Kathrin Forss Erbjuder grundläggande psykoterapi med KBT samt KranioSakral terapi

Vem blev du tvungen att vara för att få vardagen att fungera?Många av oss lärde oss tidigt att anpassa oss. Att vara duk...
09/06/2026

Vem blev du tvungen att vara för att få vardagen att fungera?

Många av oss lärde oss tidigt att anpassa oss. Att vara duktiga, att ta ansvar, att inte vara till besvär. Att känna av vad andra behövde och försöka möta det.

Kanske var det nödvändigt då. Kanske hjälpte det dig att känna dig trygg, få bekräftelse eller skapa lugn omkring dig.
Och det är inget fel i det.

Problemet uppstår först när de gamla strategierna fortsätter styra långt efter att de inte längre behövs. När du automatiskt sätter andras behov före dina egna.
När du säger ja fast något inom dig vill säga nej. När du är så upptagen med att vara den som håller ihop allt, att du inte längre hör din egen röst.

Efter ett tag kan det kännas som att du tappat bort dig själv.

Men ofta handlar det inte om att du har förlorat dig själv. Det handlar om att du har varit upptagen med att vara den du behövde vara.
Så länge, att kontakten med ditt eget inre har hamnat i bakgrunden.

Och kanske börjar vägen tillbaka med en enkel fråga:

Vad vill jag, om jag för en stund lägger andras förväntningar åt sidan?
Inte vad du borde vilja.
Inte vad andra behöver.

Utan vad som faktiskt känns sant för dig. Kanske är det där din egen röst väntar.
Lite tålmodigt.
Lite stilla.
Men fortfarande kvar.

Känner du igen dig i att ha varit den duktiga, ansvarstagande eller starka så länge att det blivit svårt att höra vad du själv behöver?

Vad behöver jag just nu?Det låter som en enkel fråga, men för många är den svårare att svara på än man först tror. Vi är...
05/06/2026

Vad behöver jag just nu?

Det låter som en enkel fråga, men för många är den svårare att svara på än man först tror. Vi är ofta vana att känna efter vad andra behöver. Vad jobbet behöver. Vad familjen behöver. Vad som förväntas av oss.

Men våra egna behov hamnar lätt längst ner på listan. Och efter ett tag kan det bli svårt att ens höra sin egen röst.

Därför brukar jag ibland uppmuntra till en väldigt enkel check-in under dagen.

Stanna upp en stund.
Ta ett andetag.
Fråga dig själv:

Vad behöver jag just nu?

Kanske behöver du vila.
Kanske behöver du röra på dig.
Kanske behöver du sätta en gräns.
Kanske behöver du be om hjälp.
Kanske behöver du bara några minuter i stillhet.

Det viktiga är inte att hitta det perfekta svaret. Det viktiga är att börja lyssna.

För varje gång du stannar upp och frågar dig själv vad du behöver, stärker du kontakten med dig själv lite mer. Och ofta börjar den djupare förändringen just där.
Inte i de stora besluten. Utan i de små stunderna när du väljer att lyssna inåt.

Om du vill kan du prova att ställa dig någon av de här frågorna idag:

• Hur känns det i kroppen just nu?
• Vad längtar jag efter just nu?
• Vad skulle ge mig lite mer lugn idag?
• Finns det något jag behöver säga nej till?
• Finns det något jag behöver ge mig själv?

Kanske är det där svaret finns. Inte långt borta. Utan redan inom dig.

Vilken av frågorna känner du mest att du behöver just nu?

Varför självförståelse inte alltid räckerKanske har du förstått mycket om dig själv och du vet varför du reagerar som du...
02/06/2026

Varför självförståelse inte alltid räcker

Kanske har du förstått mycket om dig själv och du vet varför du reagerar som du gör. Du känner igen dina mönster och du kan se kopplingarna mellan det som hänt tidigare i livet och det som händer idag.

Och ändå känns något likadant. Oro kommer fortfarande. Självkritiken dyker upp.
Du tvivlar på dig själv i situationer där du egentligen vet bättre.

Det kan vara lätt att tro att man behöver förstå ännu mer, analysera lite till. Leta efter fler svar.

Men ibland handlar det inte om att förstå mer. Ibland handlar det om att det som huvudet redan vet ännu inte har fått landa i kroppen.

Du kanske vet att du är värdefull. Men kroppen spänner sig ändå när du inte presterar.
Du kanske vet att du får sätta gränser. Men magen knyter sig ändå när du säger nej. Du kanske vet att du är trygg idag. Men något inom dig fortsätter att vara på sin vakt.

Det betyder inte att du gör något fel. Och det betyder inte att du inte har kommit långt. Kanske betyder det bara att det finns en skillnad mellan att förstå något och att verkligen få uppleva det.

Att få känna det. Att få leva det.

Det är ofta där den djupare förändringen börjar. När tryggheten inte längre bara blir en tanke, utan en erfarenhet.

Känner du igen dig i det? Att du förstår mycket om dig själv, men fortfarande längtar efter att något ska falla på plats lite djupare?

Det vi ofta vill få bort, är ibland det som försöker visa vägen.Hjärtklappningen kan vara ett “stanna upp”.Spänningen et...
29/05/2026

Det vi ofta vill få bort, är ibland det som försöker visa vägen.

Hjärtklappningen kan vara ett “stanna upp”.
Spänningen ett “något känns inte helt rätt”.
Tröttheten ett “du behöver mer än du ger dig själv just nu”.

Inte exakta svar. Men riktningar.

Och när vi bara försöker tysta dem, missar vi det de försöker säga.

Det betyder inte att du ska analysera allt. Eller förstå varje signal perfekt. Men kanske kan du börja med något enklare.

Att stanna upp en stund, när kroppen reagerar. Och istället för att tänka:
“Hur får jag bort det här?”

Istället fråga dig:
“Vad försöker du visa mig just nu?”

Ibland kommer inget tydligt svar. Men bara den frågan kan förändra relationen.

Från kamp, till lyssnande.

Och det är ofta där något börjar mjukna.

Hur känns det att möta kroppen på det sättet?

Hjärtklappning. Spänning i kroppen. En trötthet som inte riktigt går att vila bort.Det är lätt att tänka att något är fe...
26/05/2026

Hjärtklappning. Spänning i kroppen. En trötthet som inte riktigt går att vila bort.

Det är lätt att tänka att något är fel. Att kroppen är för känslig. Att den reagerar “för mycket”. Att du borde kunna hantera det bättre.

Och kanske har du försökt att få bort det. Tänka annorlunda. Pressa dig lite till. Ignorera signalerna och fortsätta.

Men tänk om det inte är problemet?

Tänk om kroppen inte jobbar emot dig, utan för dig. Som ett språk. Ett sätt att visa att något inte riktigt är i linje. Att något behöver uppmärksamhet. Att tempot, situationen eller riktningen
inte riktigt stämmer med dig.

Inte för att något är fel på dig. Utan för att något i dig försöker bli hört.

Hur brukar du tolka dina kroppssignaler?

Det är lätt att tro att trygghet är frånvaro av oro. Men ofta är det tvärtom. Inre trygghet märks inte i att inget skave...
22/05/2026

Det är lätt att tro att trygghet är frånvaro av oro. Men ofta är det tvärtom.
Inre trygghet märks inte i att inget skaver. Utan i hur du möter det som skaver.

Att du kan känna oro, utan att direkt vilja fly från den.
Att du kan bli triggad, utan att tappa bort dig själv helt.
Att du kan vara i en känsla och samtidigt ha en liten del av dig som stannar kvar med känslan.

Som håller. Som lyssnar. Som inte dömer.
Det är en annan sorts stabilitet. Inte den som håller allt på plats.
Utan den som gör att du inte faller ifrån dig själv när livet rör sig.

Och den byggs inte genom att bli “bättre” på att kontrollera. Utan genom att långsamt våga vara kvar.

Lite mer. Lite oftare. Lite vänligare.

Det är så en inre trygghet börjar ta form. Inte perfekt. Men verklig.

Hur känns det att tänka på trygghet på det här sättet?

Att inte bli så påverkad, att inte känna så mycket, att ha kontroll. Att vara den där stabila versionen av dig själv som...
19/05/2026

Att inte bli så påverkad, att inte känna så mycket, att ha kontroll.
Att vara den där stabila versionen av dig själv som alltid vet vad hon ska göra och säga.

Men om det är bilden, är det inte så konstigt att det känns långt bort.

För livet fungerar inte så. Känslor kommer. Oro dyker upp. Gamla mönster triggas.

Och då kan det kännas som att:
“Jag är inte där än.”
“Jag borde ha kommit längre.”
“Varför reagerar jag så här fortfarande?”

Men det du känner, är inte ett tecken på att något är fel.

Det är ett tecken på att du är människa. Inre trygghet handlar inte om
att slippa det som rör sig inom dig. Det handlar om något annat.

Något som ofta är mycket tystare. Och mycket mer tillgängligt än du tror.

Hur har du tänkt kring det här, vad betyder inre trygghet för dig?

Det är lätt att tro att förändring handlar om stora beslut.Att säga upp sig.Sätta tydliga gränser.Göra något helt annorl...
15/05/2026

Det är lätt att tro att förändring handlar om stora beslut.

Att säga upp sig.
Sätta tydliga gränser.
Göra något helt annorlunda.

Men ofta börjar det mycket närmare än så. I samma ögonblick där du annars hade lämnat dig själv.

Skillnaden är inte alltid vad du gör. Utan att du stannar kvar en sekund längre. Att du märker:
“Där var det något i mig som sa nej.”

Att du känner efter innan du svarar.
Att du låter kroppen få vara med, inte bara huvudet.
Du behöver inte alltid agera annorlunda direkt. Det viktiga först är att du ser det. Att du inte bara kör över den där signalen utan att ens märka den.

För i det ögonblicket börjar något förändras. Kontakten.

Och när den får bli lite starkare, blir det också lättare att en dag säga:

“Vet du, jag behöver tänka lite.” eller
“Jag känner att det här inte riktigt är rätt för mig.”

Men det börjar inte där. Det börjar i att du stannar kvar hos dig själv precis när du annars brukar gå ifrån.

Vad händer i dig när du stannar upp, i ett litet ögonblick.

Vad händer i dig när du stannar upp, istället för att gå direkt till ett svar?

Det är inte alltid i de stora besluten. Ofta händer det i det där lilla. När någon frågar något och du säger ja. Fast nå...
12/05/2026

Det är inte alltid i de stora besluten. Ofta händer det i det där lilla.

När någon frågar något och du säger ja. Fast något i dig egentligen drog sig undan.
När du fortsätter ett samtal fast du känner att du vill backa.
När du kör på fast kroppen redan börjat säga ifrån.

Det går snabbt. Nästan omärkligt. Och du är så van vid det att du knappt reagerar längre.

Men om du stannar upp en sekund, så finns den där signalen ofta där.

En liten spänning. Ett motstånd. En tyst viskning av “egentligen inte”.

Att fungera. fel att det blir så här. Det är något du har lärt dig. Att fungera. Att anpassa dig.
Att vara den som får det att flyta.

Men varje gång du går emot den där signalen lämnar du dig själv lite grann. Inte dramatiskt.
Men tillräckligt för att det ska kännas, på sikt.

Känner du igen de där små stunderna?

Många jag möter har levt länge i att få livet att fungera. De är starka, ansvarstagande. Vana att lösa det som behöver l...
08/05/2026

Många jag möter har levt länge i att få livet att fungera. De är starka, ansvarstagande. Vana att lösa det som behöver lösas.

Men någonstans på vägen har kontakten inåt blivit svagare. Känslor som inte riktigt fått ta plats.
Behov som lagts åt sidan. En inre röst som blivit allt tystare.

Och då spelar det nästan ingen roll, hur “bra” livet ser ut.

För det som saknas, är inte fler lösningar. Det som saknas är kontakt.

Kontakt med det som känns. Kontakt med det du behöver. Kontakt med den du är, under allt du bär.

För det är där något börjar förändras. Inte när du skärper dig mer. Inte när du tänker annorlunda.

Utan när du börjar lyssna. Börjar stanna upp. Och låta det som finns inuti få finnas.

Det är ofta där resan hem börjar. Och den behöver inte vara dramatisk.
Men den är ärlig.

Hur känns det i dig när du läser det här?

Adress

Sörnackstavägen 77
Sundsvall
85357

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Kathrin Forss postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Kontakta Praktiken

Skicka ett meddelande till Kathrin Forss:

Utvald

Dela