20/08/2026
När en obehaglig känsla kommer är det väldigt mänskligt att vilja bort från den.
Vi kanske börjar tänka och analysera. Tar upp telefonen, håller oss sysselsatta, försöker lösa problemet. Eller säger till oss själva:
”Det är ingen fara. Släpp det nu.”
Och ibland behöver vi faktiskt lägga en känsla åt sidan för stunden.
Men ibland kan vi istället prova något annat.
Att stanna upp.
Inte för att förstora känslan.
Inte för att fastna i den.
Utan för att lyssna lite närmare.
Vad händer i mig just nu?
Kanske känns det som ett tryck i bröstet. En klump i magen. En rastlöshet. En sorg som ligger precis under ytan.
Du behöver inte förstå varför. Börja bara med att lägga märke till det som finns där.
Och kanske fråga dig själv:
Vad behöver jag just nu?
Det kan vara vila. En gräns, att få gråta, att prata med någon.
Eller bara några minuter där du inte behöver vara stark eller ha några svar.
Det är ofta så jag ser på att stå kvar i en känsla. Inte som att uthärda något tills det går över.
Utan som att långsamt öva på att inte lämna sig själv när något känns svårt.
Och ju fler gånger vi får uppleva att en känsla kan finnas där utan att vi behöver fly från den, desto mer kan tilliten till oss själva börja växa.
Nästa gång något skaver inom dig – skulle du kunna stanna upp en liten stund och fråga: Vad är det jag känner, och vad behöver jag just nu?