Kathrin Forss

Kathrin Forss Erbjuder grundläggande psykoterapi med KBT samt KranioSakral terapi

När en obehaglig känsla kommer är det väldigt mänskligt att vilja bort från den.Vi kanske börjar tänka och analysera. Ta...
20/08/2026

När en obehaglig känsla kommer är det väldigt mänskligt att vilja bort från den.

Vi kanske börjar tänka och analysera. Tar upp telefonen, håller oss sysselsatta, försöker lösa problemet. Eller säger till oss själva:

”Det är ingen fara. Släpp det nu.”

Och ibland behöver vi faktiskt lägga en känsla åt sidan för stunden.
Men ibland kan vi istället prova något annat.
Att stanna upp.

Inte för att förstora känslan.
Inte för att fastna i den.
Utan för att lyssna lite närmare.

Vad händer i mig just nu?

Kanske känns det som ett tryck i bröstet. En klump i magen. En rastlöshet. En sorg som ligger precis under ytan.

Du behöver inte förstå varför. Börja bara med att lägga märke till det som finns där.

Och kanske fråga dig själv:

Vad behöver jag just nu?

Det kan vara vila. En gräns, att få gråta, att prata med någon.
Eller bara några minuter där du inte behöver vara stark eller ha några svar.

Det är ofta så jag ser på att stå kvar i en känsla. Inte som att uthärda något tills det går över.

Utan som att långsamt öva på att inte lämna sig själv när något känns svårt.

Och ju fler gånger vi får uppleva att en känsla kan finnas där utan att vi behöver fly från den, desto mer kan tilliten till oss själva börja växa.

Nästa gång något skaver inom dig – skulle du kunna stanna upp en liten stund och fråga: Vad är det jag känner, och vad behöver jag just nu?

Att stå kvar i en känsla kan låta stort, kanske till och med lite skrämmande.För tänk om känslan blir starkare när jag s...
18/08/2026

Att stå kvar i en känsla kan låta stort, kanske till och med lite skrämmande.

För tänk om känslan blir starkare när jag stannar upp? Tänk om den tar över?
Tänk om jag öppnar något som jag sedan inte kan stänga?

Men att stå kvar i en känsla betyder inte att du måste kasta dig rakt in i det allra svåraste. Det betyder inte heller att du ska älta, analysera eller försöka förstå allting på en gång.

För mig handlar det snarare om något mycket varsammare. Att för en liten stund lägga märke till det som händer inom dig.

Kanske är jag ledsen just nu.
Kanske är jag rädd.
Kanske känner jag en spänning i kroppen när jag tänker på det här.

Och istället för att genast försöka få känslan att försvinna kan du öva på att bara vara där en liten stund. Att andas, känna fötterna mot golvet, lägga märke till kroppen. Och påminna dig om att du inte behöver lösa någonting just nu.

Att stå kvar handlar alltså inte om att pressa sig djupare. Det handlar om att försiktigt börja upptäcka:

Jag kan känna det här och samtidigt vara kvar hos mig själv.

Och om det blir för mycket är det ju helt ok att backa, ta en paus, rikta uppmärksamheten mot något annat.

Även det är att lyssna på sig själv.

Kanske börjar tryggheten just där – inte i att våga känna allt, utan i att lära sig att känna i sin egen takt.

Vad väcker orden ”stå kvar i en känsla” hos dig?

Ibland kommer oron utan att vi riktigt förstår varför. Det kan vara en rastlöshet i kroppen, ett tryck över bröstet, spä...
13/08/2026

Ibland kommer oron utan att vi riktigt förstår varför. Det kan vara en rastlöshet i kroppen, ett tryck över bröstet, spända axlar, tankar som går runt, runt.
Eller en känsla av att något skaver, trots att allt egentligen verkar vara okej.

Då är det ju så lätt att vilja få bort det. Men ibland kan det vara hjälpsamt att istället bli lite nyfiken, vad är det som försöker få min uppmärksamhet?

För känslor som vi inte har haft möjlighet, trygghet eller utrymme att känna försvinner inte alltid bara för att vi försöker lägga dem åt sidan.

Ibland hittar de andra sätt att göra sig hörda. Det som från början kanske var sorg, rädsla, ilska eller en känsla av att inte bli sedd kan med tiden upplevas som oro, ångest eller spänningar i kroppen.

Inte nödvändigtvis för att något är fel.

Utan kanske för att något inom oss fortfarande behöver bli lyssnat på. Och när vi försiktigt börjar vända oss till det som känns, istället för att direkt försöka förändra och få bort det, då kan vi också börja få möjligheten att förstå oss själva på ett annat sätt.

Vad känner jag egentligen?
Vad händer i kroppen just nu?
Finns det något jag behöver som jag inte har lyssnat på tidigare?

Det handlar inte om att gräva fram känslor eller tvinga sig själv att känna. Det handlar mer om att skapa lite utrymme. Och att lyssna.

Och ibland upptäcker vi då att det vi trodde var ett problem som skulle bort, också bar på viktig information om oss själva.

Känner du igen dig i att kroppen ibland verkar säga det som du själv inte riktigt har kunnat sätta ord på?

Kanske har du någon gång önskat att en känsla bara kunde försvinna. Oro, sorg, ilska, rädslan.Vi försöker ofta tänka bor...
11/08/2026

Kanske har du någon gång önskat att en känsla bara kunde försvinna.
Oro, sorg, ilska, rädslan.

Vi försöker ofta tänka bort det som känns jobbigt. Hålla oss sysselsatta. Förstå varför vi känner som vi gör. Eller säga till oss själva att vi egentligen inte borde känna så.

Men tänk om känslan inte behöver försvinna?

Tänk om den istället behöver få finnas en stund!
När vi, lite i taget, börjar våga stanna kvar i det vi känner händer ofta något. Känslan behöver inte längre kämpa lika hårt för att bli hörd.

Och över tid kan något annat börja växa fram istället.

En större trygghet i dig själv, mindre oro och ångest. Mer klarhet i vad du faktiskt behöver. Och beslut som känns mer förankrade i dig. Och kanske framför allt – ett mjukare sätt att möta dig själv.

Det betyder inte att alla jobbiga känslor försvinner. Men de behöver inte längre vara något du är rädd för eller måste fly ifrån.

Du kan börja upptäcka att du faktiskt kan vara kvar hos dig själv, även när det känns. Och någonstans där tror jag att den inre tryggheten börjar växa.

Hur brukar du göra när en jobbig känsla kommer – stannar du upp och lyssnar, eller försöker du få den att försvinna på en gång?

Tänk om dina känslor inte är problemet – utan budbäraren?Många av oss har lärt oss att vissa känslor är något vi borde b...
04/08/2026

Tänk om dina känslor inte är problemet – utan budbäraren?

Många av oss har lärt oss att vissa känslor är något vi borde bli av med.

Oro
Ilska
Sorg
Tomhet

Vi försöker ofta få dem att försvinna så fort som det är möjligt

Men tänk om de egentligen försöker hjälpa oss?

Kanske berättar oron att något känns otryggt.
Kanske visar sorgen vad som verkligen betyder något för dig.
Kanske säger ilskan att en gräns har passerats.
Och kanske är tomheten inte bara ett tomrum – utan visar på en längtan efter något du saknar.

Känslor kommer sällan med uppgiften att göra livet svårare för oss. Ofta kommer de för att visa oss något viktigt om oss själva.

När vi börjar lyssna på dem istället för att kämpa emot dem, kan vi också börja förstå våra behov på ett djupare plan.

Och det är ofta där förändringen börjar.

Vilken känsla har besökt dig mest den senaste tiden?
Om den kunde prata – vad tror du att den skulle vilja berätta?

Du behöver inte veta varförEn av de vanligaste frågorna jag möter är:"Men jag måste väl förstå varför jag känner så här?...
31/07/2026

Du behöver inte veta varför

En av de vanligaste frågorna jag möter är:

"Men jag måste väl förstå varför jag känner så här?"

Och ibland, absolut ja.

Men väldigt ofta behöver vi börja någon annanstans. Vi behöver börja med att ge känslan tillåtelse att finnas. Inte för att fastna i den, utan tvärtom för att sluta kämpa emot den.

För när vi slutar säga:
"Jag borde inte känna så här."

Och istället säger:
"Okej. Det här är det jag känner just nu."

Då händer ofta något. Kampen minska, andningen blir lite friare och vi börjar sakta komma tillbaka till oss själva.

Kanske är det inte alltid förståelse vi längtar efter, kanske är det kontakt.

Vad väcker den tanken hos dig?

Du behöver inte börja med att förståNär en känsla blir stark vill vi ofta förstå den direkt.Varför känner jag så här?Var...
28/07/2026

Du behöver inte börja med att förstå

När en känsla blir stark vill vi ofta förstå den direkt.

Varför känner jag så här?
Var kommer det ifrån?
Vad betyder det?

Men ibland finns det ett enklare första steg.

Att stanna upp. Ta ett andetag.

Och fråga:

Vad känner jag just nu?
Var i kroppen känner jag det?

Inte för att förändra känslan, inte för att analysera den. Utan bara för att lägga märke till att den finns.

Det kan låta väldigt enkelt, men för många är det faktiskt början på något stort.

För första gången kanske du inte flyr. För första gången kanske du stannar kvar hos dig själv. För första gången kanske den delen av dig som bär denna känsla, får bli sedd exakt som den är.

Har du provat att bara lägga märke till en känsla, utan att försöka förändra den?

Kroppen minns det vi försöker glömmaIbland säger människor till mig:"Jag vet inte ens vad jag känner längre."Och det är ...
24/07/2026

Kroppen minns det vi försöker glömma

Ibland säger människor till mig:

"Jag vet inte ens vad jag känner längre."

Och det är så förståeligt. För om vi under många år har behövt stänga av, anpassa oss eller vara starka, så kan kontakten med känslorna bli svår att hitta.

Men kroppen minns ofta det som huvudet har lärt sig att gå förbi. Den visar sig genom spänningar, sömnsvårigheter, oro, trötthet.
En känsla av att något skaver, trots att livet på papperet ser bra ut.

Det betyder inte att det är något fel på dig. Det kan vara ett tecken på att något inom dig bara längtar efter att få bli sedd.

Och kanske behöver du inte förstå allt idag. Kanske räcker det att börja lyssna.

När kroppen försöker berätta något"Många av oss väntar på att känslor ska kännas som tydliga känslor.Men ofta börjar de ...
21/07/2026

När kroppen försöker berätta något"

Många av oss väntar på att känslor ska kännas som tydliga känslor.

Men ofta börjar de i kroppen.

Som ett tryck över bröstet.
En klump i magen.
En rastlöshet som inte går att förklara.
En trötthet som inte riktigt går att vila bort.
En hjärtklappning som kommer trots att allt egentligen verkar vara okej.

Vi tänker ofta att kroppen är problemet

Men tänk om kroppen istället försöker hjälpa oss? Tänk om den försöker visa att något inom oss behöver uppmärksamhet, omsorg eller förståelse? Tänk om den egentligen alltid är på vår sida?

För kroppen är sällan emot oss. Den försöker ofta bara säga något som vi ännu inte hunnit eller kunnat lyssna på.

Har du någon kroppslig signal som återkommer när du inte mår bra?

När vi blir experter på att inte kännaMånga av de kvinnor jag möter är väldigt bra på att klara sig. De fungerar.Tar ans...
17/07/2026

När vi blir experter på att inte känna

Många av de kvinnor jag möter är väldigt bra på att klara sig.
De fungerar.
Tar ansvar.
Finns där för andra.
Löser problem.

Och ofta har de också blivit väldigt bra på att inte stanna upp. Inte för att de egentligen vill fly från sig själva. Utan för att de en gång behövde det.

Kanske lärde du dig tidigt att vara duktig, att vara stark, att inte vara till besvär.
Att fortsätta framåt även när något gjorde ont.

Och kanske fungerar det fortfarande. Åtminstone på utsidan.

Men till slt börjar kroppen att viska att det är dags att stanna. Inte för att du är svag, utan för att något inom dig längtar efter att till slt få bli hört.

Vad tror du att din kropp eller dina känslor försöker säga dig just nu?

Adress

Sörnackstavägen 77
Sundsvall
85357

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Kathrin Forss postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Kontakta Praktiken

Skicka ett meddelande till Kathrin Forss:

Genvägar

Utvald

Dela