23/07/2026
"Emma, vi låter dig ligga och vila lite för just nu kan vi inte sticka dig. Men det är fint att du är här"
Jag minns när jag kom till Blodcentralen och skulle bli blodgivare för första gången.
Jag var LIVRÄDD 😱😱😱
Maniskt rädd! Kroppen vill bara vända i dörren och fly och jag låg säkert en timme på britsen innan de ens kunde sticka i nålen 😅
Men jag låg kvar för jag var fast övertygad, jag hade ett syfte och det syftet var större än "åh, det är jobbigt här och nu"
Jag ville hjälpa till att rädda liv på det sättet jag kunde.
Genom att jag ligger på bänken några minuter så kan min handling rädda liv. Hur coolt! 🥳
Idag, många år senare, gled jag in i lokalen, hälsade på personalen, lade mig på bänken, chitt-chattade lite, fikade och sen var det klart. Min puls gick inte ens upp 🤩✌️
För det är ju så, att ju mer du gör saken du en gång var rädd för, desto lättare blir det.
Detta är inte ett sätt att fler ska bli blodgivare, (även om det hade varit nice) utan en reflektion kring hur något du en gång var livrädd för kan bli en vardaglig handling som inte rör dig i ryggen längre.
Men, vi måste bara våga ta det första steget! 💪😎
Har du något du står inför just nu som skrämmer dig?