27/09/2026
"Har du en fis på tvären?"
är inte ett respektfullt eller trevligt sätt att uttrycka sig, tycker jag.
Ett sånt uttryck kan vara ett sätt att avfärda hur någon mår. Eller som den berömda "skärp-dig"-mentaliteten. Att man inte behöver ta på allvar hur det känns utan istället skulla vara vara logisk.
Hur någon har det och mår vet bara den personen. Och vi andra kan bemöta den personen precis där den befinner sig för att kunna hjälpa och stötta.
Och ibland behandla, med psykoterapi eller kanske medicin. Men allt ska inte behandlas. För stress, oro och nedstämdhet är inte per definition ohälsa eller sjukdom.
En del av oss är mer rustade och en del av oss är mindre rustade. Vi behöver träna på hur vi kan förhålla oss till det som händer oss i livet. Vi behöver få hjälp med det: av föräldrar, skolpersonal och andra viktiga vuxna, medmänniskor, kollegor.
Jag glömmer aldrig vaktmästaren på min gymnasieskola som trygg kunde finnas på sin expedition, särskilt när man skulle gå hem på eftermiddagen. Ibland gick jag in och sa några ord eller så sa jag bara hejdå. Men hon såg mig (och många andra tror jag).
Låt oss prata mer om psykisk hälsa! Inte om psykisk ohälsa bara. Och att allt inte är sjukdom. Eller något som ska diagnosticeras eller utredas.
DEBATT. Synen på det som benämns ”psykisk ohälsa” har skapat ett gränsland där normalt mänskligt lidande riskerar att betraktas som sjukdom. Unga måste rustas för livet, inte förskonas från det, skriver debattörer.
