16/09/2026
Jag har suttit i otaligt många psykoterapeutiska processer. Det jag slås av är hur vi ständigt matas av snabba lösningar och en självhjälpsindustri som säljer övertygande aha-upplevelser.
När vi människor mår dåligt vill vi fort som bara den bli av med det onda. Om nån nyper oss hårt i låret är reflexen att få personen att sluta, avlägsna personens grepp, så det slutar göra ont. På samma sätt upplever jag att vi försöker bli av med det som känns ont inom oss, och när vi scrollar på sociala medier och blir utlovade färdiga recept för hur vi blir av med ångest eller dålig självkänsla känns det väldigt tilltagande att köpa det som en åtgärd.
Men jag tror inte att vi ska göra oss av med det onda, utan snarare träna på att sitta med den, förstå den, hantera den och då kommer förändingen, i de små skiften som får oss att reagera annorlunda på det som tidigare gjorde så ont.
Vi behöver träna på det som vi inte tål att känna, tills det inte längre är lika outhärdligt. Tills vi kan möta dem, vara med dem och hantera dem på ett sätt som inte gör att vi bara undviker dem.
Vad tänker du om självhjälpslöften och snabba lösningar?
/Sepideh