15/07/2026
Det finns mycket kompetens som aldrig får något namn.
Det händer ganska ofta att vi möter människor som säger att de inte kan särskilt mycket.
Sedan börjar vi prata.
Det visar sig att de har satt upp en Minecraft-server för sina kompisar. Installerat Linux. Byggt en webbplats till en ideell förening. Löst tekniska problem åt släkt och vänner. Eller lagt hundratals timmar på att lära sig ett program därför att de tyckte att det var roligt.
Men de beskriver sällan det som kompetens.
För de har aldrig fått betalt för det.
De har ingen examen.
Ingen yrkestitel.
Jag tänker ibland på en person jag pratade med på internet. Han sa att han aldrig skulle kunna bli programmerare, eftersom han var tvungen att googla ibland.
Han trodde att en programmerare är någon som kan skriva all kod utantill.
Men programmering handlar sällan om att minnas allt. Det handlar om att förstå problem, veta hur man hittar information och kunna använda den för att bygga en lösning.
Där och då slog det mig hur lätt det är att underskatta det man lärt sig när det har vuxit fram ur ett intresse.
Vi är vana vid att känna igen kompetens när den kommer med ett examensbevis, en yrkestitel eller ett anställningsavtal.
Betydligt svårare är det att se den när den vuxit fram genom nyfikenhet, fritidsintressen eller många timmars eget utforskande.
Teknisk kompetens kan vara svår att bedöma om man själv inte arbetar med teknik. Då blir det lätt att luta sig mot sådant som är enkelt att se; utbildningar, certifikat och tidigare anställningar. De fyller en viktig funktion, men de berättar inte alltid hela historien.
Om människors tekniska kompetens ska kunna tas tillvara och utvecklas, behöver det finnas personer som kan se, förstå och bygga vidare på det människor faktiskt redan kan.
Det är också en viktig del av det vi gör på Iriskraft. Att tillsammans med människor identifiera, sätta ord på och vidareutveckla den kompetens som redan finns.
Ibland handlar det bara om att någon för första gången beskriver det du kan, med ett språk som andra också förstår. För ibland behöver människor inte bli någon annan.
De behöver någon som hjälper dem att plocka fram det de redan har byggt upp. 🌱
